ZAWIYA – Vi stred i fyra dagar, först med tyngre vapen fram till raffinaderiets portar. Sen tog vi den med handeldvapen, berättar Elhaj Salem Endasha, tidigare överste i Gaddafis armé.

Nu liknar han mer en uniformerad bensinmackföreståndare i skägg och solglasögon av märket Oakley.

Den avhoppade Gaddafiöversten övervakar hur några rebeller tankar ett militärfordon i en bensindoftande hetta.

I förra veckan intog rebellerna raffinaderiet i Zawiya. Det är Libyens enda raffinaderi. Det är speciellt strategiskt, med sin närhet till Tripoli. De andra anläggningarna i landet är oljeterminaler som för ut råolja till de utländska köparna.

För två månader sen klippte Gaddafis motståndare av pipelinen som förser anläggningen i Zawiya med råolja från öknen i Libyen.

Gaddafi försökte då att smuggla in bränsle från Tunisien. Men enligt The Economists källor så satte Qatar den tunisiska regeringen under tryck, samtidigt som de lovade att ge rejäl hjälp till återuppbyggnaden av Tunisiens turistindustri.

Bara de inte försåg Gaddafis fordon med bränsle!

Även Algeriet sattes under press när Natokoalitionens länder såg att Algeriet hade en suspekt ökning av sin bränsleimport. Det misstänktes att Gaddafi fick bränsle över gränsen mot Algeriet.

Det hindrade inte rebellstyrkorna från att lägga beslag på ett oväntat krigsbyte inne på området i Zawiya: fyra miljoner liter bensin. För dem ändrade det allt i krigföringen.

– Tidigare var vi tvungna att använda oss av bränsle från Tunisien. Vi fick köra upp den söderifrån genom hela landet, ända till fronten, säger Mohamed Saad Taiera som tankar en pickup i metalliclack med en monterad luftvärnskanon.

Att få fram bensin snabbt var avgörande för rebellerna. Gaddafi å sin sida ströp tillgången på bensin till civilbefolkningen som därmed inte kunde fly från sina hem.

Utmed den huvudväg som bär mot Zawiyas raffinaderi är det inte många husfasader som är intakta i dag. De flesta är perforerade med hål av kulor och granater. En byggnad som en gång var en festsal för bröllop är helt bortsprängd.

– Gaddafi använde byggnaden som ammunitionslager och för att skjuta Gradgranater mot befolkningen, säger Muhammed. Han säger att han har träffat folk som har sett det med egna ögon.

I dag är festsalen en stor bränd betongklump och hög med sten.

Inne på det gigantiska industriområdet har däremot ingenting förstörts. Det låg inte i rebellernas intresse.

– Vi intog området bit för bit med våra kalasjnikovs, säger den före detta översten, Elhaj Salem Endasha.

I dag är området på flera hektar nästan tomt på anställda.

När vi åker runt i en bil ser vi högst ett tiotal anställda som arbetar med anläggningen.

Chefsingenjören Melad Mohamed är en av dem.

Han kollar trycket i en av ledningarna som ska föra in saltvatten från Medelhavet. Det glittrande, blå havet ligger bara hundra meter ned på andra sidan en stenig strand.

– Vi måste få upp trycket i ledningarna. Om en eller högst två veckor hoppas jag att allting ska fungera igen, säger chefsingenjören Melad Mohamed och håller en walkie-talkie i ena handen. Han liksom alla kollegor som arbetar på anläggningen får nu gratis bensin, sen rebellerna tog över.

Det ska även befolkningen runt Zawiya få så fort de hinner forsla ut den. I går ringlande en nästan en kilometer lång bilkö till stadens enda, öppna och intakta bensinmack. Många puttade sina bilar som inte haft en droppe i tanken på länge.

– Vi låter varje fordon tanka 33 liter. Priserna lägger vi på samma nivå som innan kriget, säger Mustafa Ali Elbeshti, ansvarig för bensinmacken. Det vill säga runt fem kronor för tio liter bensin. Fram till nu har smuggelbensinen från Tunisien kostat nästan trettio gånger mer.

Redan i gryningen kom folk för att köa, trots att bensinen ännu inte var gratis. Dessför- innan rapporterades det om veckolånga köer.

Stämningen var lätt kaotisk. Rebeller från hela landet med kulsprutor slöt upp med familjebilar. Sjuka fick företräde:

– Vi har en pojke som är leversjuk. Han måste köras in till Tripoli för dialys, säger Sohila Mohamed, en kvinna och visar upp ett läkarintyg. Pojken, Osama Shnina, sitter i baksätet med ett munskydd över ansiktet. Om en timme kan han räkna med att få vård.