Amal Khouri kallar sig queer. "Jag tycker att det finns alldeles för många bokstavskombinationer. Queer är en frizon för allt det som inte är heteronormativt". Wissam Tarif bevakr förföljelse mot homosexuella i Mellanöstern i stort.
Foto: Gunnar LUndmark
Amal Khouri från Beirut har kommit ut som queer. Men priset var en brytning med familjen.
–Någon tipsade min familj och jag blev utfryst. Jag hade inget annat val än att komma ut. Jag bestämde mig för att göra något positivt av situationen, säger Amal Khouri som jag träffar i Stockholm på ett seminarium för unga arabiska opinionsbildare arrangerat av Svenska institutet
Hon är utbildad operasångerska, men skriver också lyrik, tecknar och filmar och kallar sig gärna allkonstnär.
Hon växte upp i Saudiarabien med en tysk mamma och jordansk pappa. Hon har bott på många håll sedan dess, nu i Beirut, den arabiska huvudstad som har flest sociala friheter. Men heteronormen i Libanon är stark.
Amal Khouri har dock genom organisationen Meem bidragit till en antologi på arabiska och engelska där lesbiska kvinnor i Libanon – både muslimska och kristna – berättar om sina liv. Boken är banbrytande. Men att förändra fördömande attityder är en lång process.
–Många är ute efter en. Det kan vara familjen eller samhället i stort. Man omges av en känsla av att vara illegal, att man bör göra sig osynlig, säger hon.
Lesbiska kvinnor blir dock sällan eller aldrig åtalade för sin sexuella läggnings skull i Libanon.
–Men lesbiska känner sig aldrig helt säkra. Går man på en lesbisk klubb ser man alltid folk som inte hör hemma där, folk som kan vara från säkerhetspolisen.
Det finns ingen lagstiftning som förbjuder en sexuell relation mellan två kvinnor, framhåller Wissam Tarif som arbetar inom Stiftelsen för försvaret av samvetsfångar, vilken också bevakar homosexuellas rättigheter i Libanon.
–De flesta lagar i Mellanöstern som förbjuder homosexualitet är kopior av fransk eller annan europeisk lagstiftning, säger han.
–Lesbiska relationer är inte heller åtalbara i Syrien eller Saudi-arabien. Nej, inte ens i Iran. Men libanesisk strafflag förbjuder sex mellan två män och säger att det strider mot naturen. Men domare i Libanon vägrar tillämpa den lagen. I Libanon och Syrien tilllämpas andra lagar som förbjuder ”förargelseväckande beteende” genom sexuella handlingar.
–I ett syriskt fängelse sitter 21 bögar som är dömda till tre års fängelse. I Libanon känner vi inte till att någon skulle ha dömts för sexuell läggning de senaste åren, för de måste gripas i själva akten. Men bögar trakasseras på gatorna, säger Wissam Tarif.
Även om det puttrar i den arabiska gaygrytan – Brian Whitakers bok ”Onämnbar kärlek: Att leva som gay i Mellanöstern” ger många exempel på det – är inte Amal och Wissam överens om huruvida synliggörande är rätt recept för en arabisk hbt-rörelse.
–Man kan inte applicera europeisk standard på arabiska eller muslimska samhällen. Att komma ut fungerar inte i den miljön, säger Wissam Tarif.
–Det bästa vi kan uppnå är att man inte tillämpar lagar mot homosexuell kärlek. Att slåss för att synliggöra homosexualiteten i Mellanöstern skulle göra mer skada än nytta i länder som Iran och Sudan. Och jag tvivlar på att det skulle bli en förändring till det bättre om man försöker komma ut i Libanon.
Heterosexuella par kan inte heller kyssa varandra på öppen gata i Kairo eller Riyadh.
–Jag får höra det hela tiden, men jag tycker det är dags att ändra attityd. Om det är västerländskt att vara öppen, så låt mig då vara västinfluerad. Åt helsicke med osynliggörandet, säger Amal Khouri.
Under förkolonial tid var inte homosexualitet lika kontroversiellt i arabvärlden. Det märks i den klassiska arabiska lyriken, om inte annat.
Orientens kristna kyrkor kan vara minst lika fördömande – eller mer – än somliga muslimska andliga ledare, framhåller de unga opinionsbildarna från Beirut.
Amal Khouri känner en shiitisk tjej från södra Libanon som är lesbisk och som bär huvudduk, hijab .
–Innan hon skulle komma ut talade hon med sin shiitiske schejk och han sa att det inte var någon synd. Hans tolkning var mer liberal än vad många sunnitiska eller kristna ledares skulle vara. Jag som har tysk mamma hade det mycket svårare med min familj.
Wissam Tarif berättar om en bög från södra Libanon som kommer från en Hizbollahtrogen familj.
–Det är fromma människor som praktiserar sin religion som shiamuslimer. Killen stöder Hizbollah politiskt. Men han hamnar i konflikt mellan sin sexuella läggning och sin politiska ideologi. Han har det inte lätt.
