Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre anklagade från talarstolen i Genève Ahmadinejad för att ”uppvigla till hat” med sina utfall mot Israel. Men Støre satt ändå kvar i konferensrummet när den iranske presidenten talade. EU-ambassadörerna däremot markerade sitt avståndstagande med ett uttåg. Støres attityd ligger närmare Voltaires syn på yttrandefriheten: Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.
EU:s respektive Norges olika attityder kan jämföras med hur etablerade politiska partier i Sverige brottas med frågan om hur de ska agera gentemot Sverigedemokraterna. Ska de inför EU-valet eller i skånska kommuner tåga ut när Sverigedemokraterna talar, eller är det bättre att bemöta dem från talarstolar, i medier och på gatumöten?
Svenska FN-förbundets ordförande Alexander Gabelic, som också är socialdemokratisk riksdagsledamot, tycker att EU borde ha gjort som Norge. EU-diplomaternas uttåg skickar en märklig signal gentemot världen, också i frågan om synen på yttrandefriheten, anser Gabelic.
–Jag tycker att man ska ta avstånd från Irans president, men genom att tåga ut sätter EU ett prejudikat som kan användas av andra krafter i FN-sammanhang. Det ger bara Ahmadinejad mer uppmärksamhet, mer spelrum.
–Sverige borde ha skickat (integrationsminister) Nyamko Sabuni eller utrikesminister Carl Bildt för att visa att vi tar frågan om rasism på allvar, säger han.
Debaclet i Genève visar hur Mellanösternkonflikten 62 år efter FN:s delningsplan av det brittiska mandatområdet Palestina – när FN:s generalförsamling förordade bildandet av en judisk och en arabisk stat – fortsätter att förgifta hela FN-systemet.
Kontroversen kring Israel-Palestina-frågan kan smyga sig in i de mest oväntade FN-sammanhang. Så lär det förbi så länge det inte finns en lösning på konflikten.
Irans president Mahmoud Ahmadinejad utnyttjar detta blödande sår för sina inrikespolitiska syften. Han polariserar inte bara i FN-sammanhang utan också i sitt hemland.
När Ahmadinejad landade i Teheran igår fick han en hjältes mottagande av sina anhängare. Hans antiisraeliska utfall i Genève kan ses i ljuset av det iranska presidentvalet om knappt två månader, där han siktar på omval.
De konservativas husorgan i Iran, tidningen Keyhan, stämde in i Ahmadinejads hat mot Israel, berättar journalister från Teheran.
Men i reformtidningen Aftab-Yazd uttalar sig Ahmadinejads två reformvänliga rivaler i presidentvalet kritiskt mot den iranske presidentens framträdande i Genève. Den förre talmannen Mehdi Kerroubi anser att Ahmadinejad gjorde fel som blandade ihop Förintelsen – ett historiskt faktum, enligt Kerroubi – med krisen i Mellanöstern.
–Kerroubi refererar till palestinska ledare som är kritiska mot denna sammanblandning, säger den iranske journalisten Seraj Mirdamadi, verksam i Paris för radiostationen Radio Zamaneh.
Även den andre reformkandidaten, Mir-Hossein Mousavi, kritiserade Ahmadinejads uppträdande i Genève.
Men det finns krafter både i FN:s konferensrum i Genève och långt utanför det som delar den iranske presidentens syn på att Israel skulle vara en ”grym och rasistisk” regim. En FN-diplomat från ett muslimskt land uttrycker det som att ”det finns en genklang i den muslimska världen för vad Ahmadinejad säger, men vi skulle ha uttryckt oss annorlunda”.
Irans befolkning känner av sämre ekonomi och svåra sociala förhållanden – genom arbetslöshet, inflation, knarkinflöde och könsdiskriminering – och det kan bli Ahmadinejads fall i presidentvalet. Nu tillgrep han som populist ett klassiskt knep i Genève – att använda sig av en yttre fiende.
