Oklar segrare i Kinas almstrid

Trädplantering för miljarder fick invånarna i staden Qingdao att bli skogstokiga – och tvingade myndigheterna till reträtt. Men meningarna går isär om det är en seger för demokrati, eller bara att kommunistpartiet blivit bättre på PR.

Qingdaos invånare rasade när flera hundraåriga träd sågades ner för att bereda plats åt närmare två miljoner nya. De fastsurrade träslanorna syftar till att stabilisera träden.

Qingdaos invånare rasade när flera hundraåriga träd sågades ner för att bereda plats åt närmare två miljoner nya. De fastsurrade träslanorna syftar till att stabilisera träden.

FOTO: Lou Linwei

När stadsmyndigheterna i Qingdao i mars månad drog igång ett trädplanteringsprogram för fyra miljarder yuan (drygt fyra miljarder kronor) resulterade det i en folkstorm.

Qingdao är redan en av Kinas vackraste städer, med stränder och grönskande alléer. Men i vanlig kinesisk ordning så drev ledningen igenom beslutet snabbt och stort. På en månad planterades 1,8 miljoner träd och buskar.

Den lokale konstnären Zhao Baoshan berättar förtvivlat hur hundraåriga gamla träd sågades ner, bara för att ersättas av färdigvuxna exemplar som “kidnappats” från landsbygden i Shandongprovinsen.

De nya träden är så tätt planterade, ibland mindre än en meter ifrån varandra, att deras framtid ser mörk ut – lika mörk som utsikten mot havet blivit av alla träden. Bilder på träd som planterats på absurda platser, som under motorvägsbroar, började dyka upp på nätet.

– Träden lider av det här. En del av träden har redan dött, andra har blåst omkull. Det här är löjligt! säger Zhao, som drog igång konsthappenings för att skydda stadens gamla träd och hus från grävskoporna.

Numera finns också weibo , Kinas twitter med över 300 miljoner användare. En weiboare, Zuoyeben, som har två miljoner följare vädjade till myndigheterna att stoppa projektet, och hans kritik spred sig som en löpeld bland stadens över tre miljoner invånare.

Snart hade traditionell riksmedia som tidningen Kinas ungdomsdagblad uppmärksammat debatten. Den 18 april gick stadsledningen ut ‧– via weibo – och bad om ursäkt för hur de hanterat frågan. Dagen efter bjöd de in folket till ett offentligt samtal, på internet, med en viceborgmästare. Chatten bröt samman när 2,5 miljoner människor samtidigt försökte rusa till fiberoptikens torg för att göra sina röster hörda. Så är det här en kinesisk motsvarighet till Stockholms almstrid?

Kinesiska förståsigpåare menar något i den vägen. De hyllar det som ett framsteg för medborgarsamhället. “Ett litet steg för weibo, ett stort steg för samhället”, kommenterar en professor i månadsmagasinet Nanfang.

– Innan struntade de i vad vi tyckte, men nuförtiden måste myndigheterna lyssna på oss. Vi har blivit demokratiska nu, säger taxichauffören Li Xin optimistiskt.

Andra är mindre imponerade.

– Enda anledningen till att de slutat plantera är att projektet är klart. Detta handlar bara om pengar, säger Zhao.

Via offentliga inköp finns enorma möjligheter att berika sig för tjänstemännen. Fyra miljarder yuan är mycket pengar, även om staden insisterar att de “bara” spenderat 1,6 miljarder av dem.

Liknande trädplanteringsprogram sker på flera ställen i Kina, i takt med att städerna vill förbättra sin image. I den sydvästliga megastaden Chongqing planterade den förre partisekreteraren Bo Xilai på bara ett år träd för mer än tio miljarder yuan. Stadens gamla tropiska fikusar höggs ner och ersattes av ditforslade Ginkgos. Eftersom otålighet är en dygd i Kina köper myndigheterna vuxna träd, där ett fint exemplar kan kosta hundratusentals kronor.

Bo avsattes under våren i en maktkamp och hans fru är misstänkt för mord på en brittisk affärsman. Det har nu uppdagats att Bos imageprojekt har satt staden i ett svart hål av skulder – samt att Bos familj uppges ha slussat hundratals miljoner yuan ur landet.

Centralregeringen uppmuntrar numera myndigheter att ha offentliga utfrågningar, det är till och med lag på det vid exempelvis höjning av priset på vatten. Men i praktiken ignoreras det ofta. Snarare är träden i Qingdao ett exempel på vad nätanalytikern Rebecca MacKinnon kallar nätverkad auktoritism.

I det nätverkade auktoritära samhället känner Kinas 500 miljoner nätanvändare sig friare än tidigare. Ibland kan de till och med påverka myndigheternas politik. Samtidigt kan regeringen övervaka, censurera och manipulera diskussionen så att ingen trovärdig oppositionsrörelse kan växa fram.

Internet har därmed blivit ett subtilt och effektivt verktyg för kommunistpartiet att stärka sin makt och legitimitet, citeras forskarenYongnian Zheng i en rapport .


  • Kopiera sidans adress
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!

Toppnyheter just nu

Stefan Löfven i regeringsplanet under besöket i Baltikum. Analys | Misstänkta kränkningarna

”Konflikt om försvaret att vänta för Löfven”

SvD:s Göran Eriksson: Nya spänningar för regeringen.

”Kan inte önsketänka om ryssar”

10 frågor

Försvarsforskare svarar om Östersjöstrategin.

Dom skapar fortsatt debatt om Pistorius

Dömd för dråp

”Milt” straff retar upp många.

”Tåg med mindre än en minuts försening”

Ola Wong: Asien vågar satsar på framtiden.

”M-ledare bör vara socialkonservativ”

DEBATT

Vilka egenskaper bör M-ledaren ha? Så tycker SvD.se-läsarna.

Mitsubishi rullar ut
första större planet

Har kostat omkring 12 miljarder att utveckla.

SvD:s fotograf i känslornas centrum

Bilder

Manifestation för Kobane stoppad.

Kobane – före och efter kriget

Unika bilder

Så har striderna förstört staden.

Japanskt mansideal pressar unga

Identitetskris

"Vägen allt krokigare."

”Livet var riktigt jävla piss”

Hemmasittare

Joel vägrade gå till skolan.

Budgivning stressar kvinnor mer än män

Bostad

”Behöver inte vara en nackdel.”

Expressen säger upp alla sina fotografer

Över 60 tjänster försvinner i sparpaket.

”Är du vältränad – eller övertränad?”

Träning

Allt fler anammar elittänkandet.

4 dagar kvar: Vad betyder rationell?

Högskoleprovet

Träna på vårens orddel.

”Inget man bara snyter ur näsan”

Löpning

Så gick det för gänget.