Ön Yeonpyeong ligger mycket nära den omtvistade och hårt bevakade gränsen mellan de båda länderna, bara tio kilometer från det nordkoreanska fastlandet. Det är en gräns som FN drog upp efter Koreakriget (1950–53), men som aldrig godkänts av Nordkorea.

Trots Yeonpyeongs känsliga geografiska läge valde Sydkorea att lägga en stor militärövning på och i närheten av ön. Sydkorea medger också att det ingick testskjutningar i övningarna, men att ”våra vapen avlossades västerut, inte norrut”. Nordkorea hade i ett officiellt meddelande före granatattacken fördömt Sydkoreas stora militärövning. Men den häftiga granatattacken kom ändå som en stor överraskning både för de 1600 boende på ön och för Sydkoreas regering. Totalt regnade över 200 granater över ön och befolkningen tvingades ta skydd i bunkrar. Två sydkoreanska soldater dödades och minst 14 uppgavs ha sårats.

Sydkoreas president Lee Myung-Bak – som vann presidentvalet 2007 efter att bland annat lovat en tuffare hållning mot Nordkorea – kallade sina närmaste medarbetare till ett krismöte i en bunker under presidentpalatset och varnade Nordkorea för allvarliga konsekvenser om inte attackerna upphörde. Sydkorea svarade med eget artilleri, men de stridsflygplan som sändes upp i luften avlossade inte sina vapen. Sydkorea höjde också sin militära beredskapsnivå till den högsta möjliga i fredstid.

Tisdagsmorgonens häftiga eldstrider skapade internationell oro. Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov uppmanade parterna att ”mildra den spända situation som uppstått”, Vita huset hade täta kontakter med den sydkoreanska regeringen och även Kina – som är Nordkoreas viktigaste bundsförvant – uttryckte sin oro. FN:s säkerhetsråd förbereder också ett extrainkallat möte inom de närmaste dagarna med anledning av utvecklingen på Koreahalvön.

Samtidigt som oron spred sig bland världens mäktigaste nationer finns det en vana vid den här typen av incidenter mellan Nord- och Sydkorea. En mycket allvarlig incident inträffade i mars i år när en sydkoreansk korvett sänktes i Gula havet och alla 46 besättningsmän ombord omkom. Nordkorea anklagades för att ligga bakom attacken, men har bestämt förnekat detta.

Paul Beijer, svensk ambassadör i Pyongyang 2001–05, säger i en intervju med nyhetsbyrån TT att Nordkorea måste använda sig av skrämseltaktik.

–Nordkorea satsar på att uppträda oförutsägbart, lite hotfullt. Det handlar ofta om medvetna provokationer för att hålla spänningen uppe och för att landet ska hålla sig kvar i medierubrikerna. Syftet är att stärka sin förhandlingsposition, när den egentligen är mycket svag, säger Paul Beijer.

Nordkorea har världens fjärde största armé, men enligt Paul Beijer är den dåligt rustad och helt inriktad på försvar. Men Nordkorea har robotar som kan nå långt. USA:s president Barack Obama reagerade mycket skarpt när Nordkorea i april provsköt långdistansroboten Taepong-2, med räckvidd även till delar av USA.

Omvärlden har också reagerat negativt på Nordkoreas kärnvapenprogram. Efter att landet i maj 2009 genomfört sitt andra underjordiska kärnvapenprov skärpte FN sina sanktioner och till och med Kina reagerade på Nordkoreas konfrontationspolitik.

Det finns också faktorer, förutom kärnvapenprogrammet, som ger anledning till oro de kommande åren. En är att det fattiga Nordkorea ser ut att få en än allvarligare försörjningskris. Enligt en färsk rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO kommer minst fem miljoner människor att drabbas av livsmedelsbrist.

Ett annat orosmoln är ett förväntat tronskifte. Landets högste ledare Kim Jong Il har under de senaste åren haft en vacklande hälsa. När Arbetarpartiet i september – på sin första kongress på 30 år – utsåg Kim Jong Ils yngste son Kim Jong-Un till general och valde in honom i Centralkommittén menade bedömare att en efterträdare hade utsetts. Det förväntade tronskiftet kan innebära en politisk instabilitet som också påverkar Nordkoreas utrikespolitik.

Oron inom landet förstärktes av en valutareform för ett knappt år sedan. 100 won blev över en natt värda bara en won och folk fick en vecka på sig att växla in sina gamla sedlar. Staten agerade också för att ta kontroll över en begynnande marknadsekonomi och stängde de privata butiker och restauranger som växt fram sedan början av 2000-talet.