Bomber. I skyn brinner de av, en efter en, som små eldflugor som förvandlas till molnpuffar. Jag räknar till 15, sedan slår skarpa smällar igenom ljudvallen. Långt bort i horisonten stiger rökpelare. Det är så mycket av Gaza som går att se utifrån.

Enligt tidningen Haaretz träffade flygattackerna bland annat ett dussin olika tunnlar i Gaza och hus tillhörande Hamasledare. Uppgifter till SvD gör dock gällande att även en grönsaksmarknad i Gaza träffades och kostade 20 människor livet, varav flera var barn och en var en gravid kvinna, enligt Al Jazeera och lokala läkare. På kvällen kommer uppgifter om ytterligare flyganfall mot Gaza City.

Hamas uppger att dess styrkor avlossat pansarbrytande vapen mot sju israeliska stridsvagnar i området. Islamiska jihad, Hamas allierade, säger att flera av dess medlemmar stupat i striderna.

Israeliska flygvapnet angrep på kvällen återigen de tunnlar i Rafahområdet i södra Gazaremsan som används för smuggling.

Enligt militären har flygvapnet utfört över 1 000 uppdrag sedan offensiven började de 27 december.

I israeliska Sderot har två qassamraketer precis slagit ner när SvD.se kommer dit. Den ena träffade en marknad, som dock var tom.

– Alla i Sderot håller sig inomhus. Ingen går ut, säger en kille som står och tittar på hålet efter raketen.

Den andra slog ner i ett hus.

– Jag har inget problem med Gazaborna, men ut med Hamas. De vill döda alla judar, säger Yafit, som bor i huset.

Ingen skadades här heller, men rädslan och oron går att skära i med kniv. Ilskan går att ta i och stoppa ner i fickan.

– Äntligen tar regeringen ställning för mig, efter åtta år! Hamas ville ha det här kriget. De tar Gazas pengar och mat från folket, själva har de nya hus, nya bilar och lever som kungar medan folket svälter, säger Yafit med emfas.

Hon brukade själv arbeta inne i Gaza, innan området blev ett fängelse för 1,5 miljoner palestinier. På tiden då de levde sida vid sida var allting bra, säger Yafit.

– Nu kan jag inte gå ut, jag kan inte jobba, min son kan inte gå i skolan. Jag bor i mitt land, men har inga rättigheter. Jag är ingenting.

Danieli, husets ägare, rycker uppgivet på axlarna när jag frågar vad han känner just nu.

– Det här är inget problem. Problem blir det bara om man dör, säger han.

Precis när han säger det smäller det till igen. Marken skakar.

– Varför tittar du på den där? Den där är ingenting. Du skulle se hur de har det i Gaza, säger en israelisk polis och låter inte som om han tycker att det är negativt.

Samtidigt som bomberna fortsätter falla över Gaza ackompanjeras de av markstrider som inte särskilt många kan ta del av. Israel har utökat sin ”säkerhetszon” kring det belägrade området och bara arméfordon tillåts åka fram till gränsstationerna.

Rafah, gränsen mot Egypten var öppen på måndagsförmiddagen, men på eftermiddagen när SvD försöker ta sig dit har den stängt. Lastbilar med leveranser får vända och åka tillbaka till Jerusalem. Även när gränsen var öppen för att släppa igenom humanitär hjälp till Gazaborna tycks det ha varit förgäves. Inga palestinska lastbilschaufförer vågade trotsa flygbombningarna och åka till Rafah och hämta leveranserna, rapporterar Ekot.