Lördagen den 21 februari flyttades Michail Chodorkovskij från fängelset i Krasnokamensk – beläget i ett avlägset hörn av östra Sibirien på gränsen till Kina, 4 700 km från Moskva – till Matrosskaja Tisjina-fängelset i Moskva dit han fördes när han först arresterades i oktober 2003.

Enligt en av Chodorkovskijs advokater, Vadim Kljugvant, är Rysslands en gång rikaste man vid gott mod och ”beredd att kämpa”. När Chodorkovskij efter en utdragen rättegång dömdes till åtta års fängelse fälldes han för penningtvätt och mutbrott.

Nu anklagas han och hans tidigare affärspartner Platon Lebedev för att ha undanhållit olja värd över 200 miljarder kronor från oljebolaget Yukos och därigenom själva tjänat närmare 70 miljarder som de inte betalat skatt för. Enligt den 3 500 sidor långa utredningen har Chodorkovskij och Lebedev dessutom genomfört olagliga transaktioner med oljeföretaget Vostotjnaja, där Yukos hade en majoritetsandel.

Men fallet Michail Chodorkovskij handlar inte bara, inte ens i första hand, om olagliga penningtransaktioner och eventuella mutbrott utan om politik på högsta nivå. Chodorkovskijs arrestering föregicks av en upptrappad maktkamp mellan den allt rikare och alltmer frispråkige affärsmannen och dåvarande president Vladimir Putin.

Efter att Putin kom till makten 2000 gjorde han snabbt klart för de rikaste ryska affärsmännen, de så kallade oligarkerna, att de skulle få behålla sina förmögenheter trots att dessa byggts upp under juridiskt sett högst diskutabla former. Villkoret var att de stödde makthavaren i Kreml och inte blandade sig i politiken.

Roman Abramovitj, Vladimir Potanin, Oleg Deripaska med flera accepterade spelreglerna, men Michail Chodorkovskij hade sedan några år skapat sig en egen profil och ville inte underordna sig Putins direktiv. Under hela 1990-talet hade Chodorkovskij, liksom övriga oligarker, utnyttjat dåvarande president Boris Jeltsins svaga ledning och med affärer i utkanten av lagen byggt upp en stor förmögenhet.

År 2000 var dock Chodorkovskij den förste att öppna sitt företag (Yukos) för internationell insyn och han blev snabbt populär i Väst. Den charmerande affärsmannen började umgås med den europeiska societeten och blev alltmer kritisk till Putin. När sedan Chodorkovskij började förhandla med amerikanska Exxon om försäljning av 25 procent av Yukos, med kineserna om att Yukos skulle dra egna oljeledningar för export till Kina och dessutom visade att han hade egna politiska maktambitioner var den öppna striden ett faktum.

Skatte- och säkerhetspolis genomförde upprepade räder i Chodorkovskijs kontor, i hans bostad, ja till och med i barnens skola. Budskapet var klart, men Chodorkovskij varken backade eller flydde till säkrare mark utomlands. Trots ett långt fängelsestraff har hans kritik inte tystnat. En av Putins närmaste män, Igor Setjin, anklagas för att ha styrt rättegången och med Chodorkovskij fängslad fått möjlighet att för Rosnefts räkning (där Setjin är vd) lägga beslag på Rysslands största oljebolag.

Den nya rättegången blir extra intressant med tanke på de nya vindar som blåser i Moskva. President Dmitrij Medvedev, som själv har en lång juristutbildning har öppet utmanat Igor Setjin. Det är ingen tvekan om att Setjin, som leder den mest hårdföra klanen kring Putin, gör allt för att Chodorkovskij ska tystas för gott. Frågan är om Medvedev vill och kan stoppa detta.