Obama fortsatte att pressa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu med krav på stopp för alla utbyggnader av bosättningar på den ockuperade Västbanken men ville inte lägga fast någon tidtabell för fredssamtalen.

- Uppenbarligen måste premiärminister Netanyahu arbeta sig igenom de här frågorna med sin egen regering, sin egen koalition, sade Obama

- Jag vill se framsteg och vi ska arbeta hårt för att uppnå dem. Jag vill inte sätta upp en konstgjord tidtabell.

Abbas efterlyste ett snabb återgång till de avstannade fredssamtalen.

- Tiden är avgörande, sade han.

Han lämnade över dokument till Obama med förslag om hur fredsprocessen ska föras framåt i linje med planerna på att skapa en palestinsk stat som kan leva sida vid sida med Israel.

- Handlingarna avviker inte från färdplanen för fred och det arabiska fredsinitiativet, sade Abbas.

- De innehåller uppslag för hur de här två planerna ska kunna börja genomföras.

En av Abbas rådgivare sade att Obama lovat studera texten.

Obama sade sig ha uttryckt sig ”mycket klart” om nödvändigheten av att ”stoppa bosättningarna” när han träffade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i förra veckan.

- Jag är säker på att vi kan föra den här processen framåt, om alla parter är villiga att ta sitt ansvar och leva upp till de förpliktelser som de redan åtagit sig, sade Obama och lovade att arbeta offensivt för fred.

Han underströk att Israels åtaganden enligt 2003 års färdplan för fred omfattade ett slut på bosättningarna och garantier för upprättandet av en livsduglig palestinsk stat.

Abbas försäkrade att palestinierna ska leva upp till sina löften i den USA-stödda färdplanen. Men så länge utbyggnaden av bosättningarna fortsätter ämnar han inte gå tillbaka till förhandlingsbordet.

Den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton har gjort klart för Israels regering att Obama vill sätta tvärstopp för allt bygge i bosättningar - utan undantag för ”naturlig tillväxt”.

Men Mark Regev, talesman för Israels högerregering, viftade bort Clintons utspel på torsdagen. Han sade att bosättningarnas öde ska avgöras först i slutförhandlingarna och att ”vardagslivet” - alltså fortsatt byggande - måste få fortsätta till dess.