Stockholm
Än har inte USA:s president Barack Obama visat alla detaljer i sin Mellanösternpolitik. Men de första signalerna kom redan när han som nybliven president ringde palestiniernas ledare Mahmoud Abbas i sitt första utlandssamtal från Vita huset. Utnämningen av senator George Mitchell som Obamas personliga sändebud i Mellanöstern har stärkt intrycket av att presidenten vill få ett historiskt slut på den 60-åriga israelisk-arabiska konflikten.
– Ingen kan ifrågasätta Obamas engagemang för Israels säkerhetsintressen. Men USA har också sänt signaler om att man kommer att tala med en palestinsk samlingsregering där Hamas ingår, förutsatt att samlingsregeringen bekänner sig till PLO:s åtaganden i fredsprocessen, säger Salah Abdel Shafi, palestiniernas chefsdiplomat i Stockholm.
Tidigare amerikanska presidenter har kallat de israeliska bosättningarna på Västbanken för ”hinder” i fredsprocessen. Obama går ett steg längre. Han säger att utbyggnaden av bosättningar måste stoppas.
– Han är den förste amerikanske president som uttrycker sig så. I Obama ser vi ett helt nytt förhållningssätt från USA, säger Salah Abdel Shafi.
När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ville göra Iranfrågan till huvudnummer under sitt besök i Washington i förra veckan förklarade Obama artigt men bestämt att han har omvänd syn: att framsteg i den israelisk-palestinska fredsprocessen skulle stärka möjligheterna att påverka Iran.
När Obama nu tar emot Mahmoud Abbas i Vita huset kommer han att få höra palestiniernas president lägga ut texten om att Netanyahu måste bekänna sig till en tvåstatslösning för att fredssamtalen ska kunna återupptas.
Sannolikt kommer Barack Obamas Mellanösternpolitik att få skarpare konturer när han i nästa vecka, från Kairo, ska hålla ett tal till den muslimska världen. Men utgången av det iranska presidentvalet den 12 juni (där det kan bli en andra omgång ifall ingen kandidat får 50 procent) blir också viktig. Även om Irans högste ledare, ayatollah Ali Khamenei, är den mäktigaste personen i Teheran blir det lättare för Obama att föra en dialog med Iran ifall näste president heter Mehdi Karroubi eller Mir Hossein Mousavi i stället för Israelhataren Mahmoud Ahmadinejad.
Många komponenter måste sammanföras för att det ska bli en fungerande enhet i Obamas Mellanösternpolitik: en dialog med Teheran måste leda till garantier för att Iran inte blir en kärnvapenmakt; Iran och Syrien får inte lägga hinder i vägen för en försoning mellan Hamas och Fatah - eller för en palestinsk samlingsregering som är redo att förhandla om en slutstatuslösning med Israel. En palestinsk försoning är också förutsättningen för att blockaden mot Gaza ska hävas.
Libanons parlamentsval den 7 juni kan också påverka Obamas möjligheter att nå resultat: där står den prosaudiska 14-marsrörelsen mot den prosyriska och proiranska 8-mars-rörelsen, där Hizbollah ingår.
Till Obamas fördel talar att Syrien i dag är angeläget om ett närmande till USA.
