Opinionsstödet sjunker med klagomål om att det går för snabbt. Konservativa motståndare hävdar att Obama långsiktigt siktar på ett statligt övertagande av hela vårdsektorn; medan man till vänster skruvar på sig och undrar hur deras ”change”-kandidat kan kohandla med både läkemedelsindustrin och försäkringsbolagen.

Kritiken blir allt vassare från liberala röster, som till exempel New York Times-krönikören Bob Herbert. Häromdagen konstaterade han att det inte är konstigt att försäkringsbolagen är glada – de fattigas vård ska finansieras av offentliga Medicaid och pensionärerna via lika statliga Medicare medan de privata bolagen ska få ta hand om miljoner nya förhållandevis friska kunder.

Intensiteten i debatten kan mäta sig med 1990-talets och trots försöken från Vita huset och medier att korrigera felaktiga uppfattningar kvarstår myter om att Obama vill ta kål på gamla sjuka. I många av alla de analyser som görs av den gigantiska amerikanska sjukvården påpekas också att befintliga reformförslag i kongressen inte leder till kostnadskontroll.

För ögonblicket ser det ut som om Obama tänker överge planerna på att försäkra sig om republikanskt stöd för en reform. Hans stabschef Rahm Emanuel uttalade sig mycket spetsigt om oppositionens ovilja att samarbeta, men nyckelpersoner i det egna blocket har fastslagit att de inte tänker rösta för ett offentligt alternativ, ”public option”. Istället är det en demokratisk senator som i elfte timmen lyft fram idéer om vårdkooperativ som en lösning.