WASHINGTON Kroppsspråket i den palestinska delegationen var mycket talande när Barack Obama, på sitt lite förnuftiga sätt, i förrgår la fram varför ”uttalanden och resolutioner” inte är rätta sättet att nå fred. Endast parterna, inte omvärlden, kan förhandla om gränser, flyktingar och Jerusalem, fortsatte Obama.

Minerna blir förmodligen lika bistra i den amerikanska delegationen i dag när det är den palestinske presidenten Mahmoud Abbas tur att hålla tal. Alla ansträngningar från Obama, utrikesminister Hillary Clinton och erfarna Mellanöstern-förhandlare för att få honom att ändra sig har misslyckats, inklusive hotet om ett veto från USA.

Palestinska representanter bekräftade i går planerna på att formellt ansöka om FN-medlemskap. Det är ett sätt att demonstrera att man tröttnat på fruktlösa förhandlingar och aldrig infriade löften om en palestinsk stat. Det senare inbegriper Obama som i sitt tal 2010 uttryckte förhoppningar om att man vid denna tidpunkt 2011 skulle ha en palestinsk stat som granne till Israel.

USA:s komplicerade relationerna med flera tunga arabländer blottläggs, likaså med europeiska allierade.

I stället belyses nu många av de realpolitiska faktorerna som Obama lever med. USA:s roll som en neutral kraft, ”honest broker”, under årtionden av skytteldiplomati krymper. De komplicerade relationerna med flera tunga arabländer blottläggs, likaså med europeiska allierade. Frankrikes president Nicolas Sarkozy stegade upp till talarstolen efter Obama med förslag om starkare palestinsk status i FN medan förhandlingar pågår.

Och, så är det Israel och Obamas mycket kärva relationer till såväl premiärminister Benjamin Netanyahu som en del av landets uppbackare i kongressen. Ny aktör är dessutom opinionsledande republikanske presidentkandidaten Rick Perry, som häromdagen brännmärkte Obamas Mellanöstern-politik som ”naiv, arrogant, felriktad och farlig”. Det finns i USA en stor Israelvänlig falang bland väckelsekristna som Perry appellerar till.

I förra veckan segrade den republikanske kandidaten i ett fyllnadsval till en kongressplats som demokraterna innehaft i 91 år. Bakslaget förklaras huvudsakligen med attacker på Obama i Israel-frågan i distriktet med en stor befolkning av ortodoxa judar. En mätning från institutet Pew tyder på att stödet för Obama förblir stort bland judiska väljare, men en annan visar att endast 27 procent av republikanerna anser att USA bör erkänna en palestinsk stat. Bland demokrater är talet 54 procent och bland oberoende 45 procent.

Obama håller nu dels fast vid sina försäkringar om att USA förblir Israels fasta allierade, dels vid nödvändigheten av att fortsätta förhandlingsvägen – där han tvingades backa från sin inledningsvis tuffare hållning i bosättningsfrågan och detta ligger honom i fatet i många läger.

Diplomater säger än så länge att de väntar med kommenterar tills de kunnat studera vad Abbas faktiskt kräver (FN-medlemskap eller observatörskap à la Vatikanen). Vidare är det än så länge osäkert hur många röster palestinierna kan räkna in i säkerhetsrådet. En vanlig bedömning är att rådet kommer att skjuta frågan framför sig för att köpa tid.

En palestinsk rådgivare har sagt att man inte förväntar sig omedelbar omröstning, utan vill ge rådet ”en rimlig tidsrymd”.