Mindre än tre veckor återstår nu till första milstolpen presidentvalåret 2008, nomineringsmötena i Iowa den 3 januari. Modern politisk historia visar att en seger här, som följs av ännu en seger i New Hampshire (8 januari) blir språngbräda mot nomineringen.

Men nu ryktas det om panikstämning i Clintonkampanjen. Bill Clinton brydde sig aldrig om Iowa 1992 och 1996 var han självskriven som kandidat – och detta, eller hybris, kan förklara felstegen som gör att politiska observatörer fäller omdömen som ”kollaps i ultrarapid”.

Krismöten har hållits med frågor om kandidaten haft för få framträdanden eller om ingen visste att Iowaväljarna inte gillar den typ av ”negativt kampanjande” som föranledde Hillary Clinton att personligen be Barack Obama om ursäkt.

Det sistnämnda handlade om en hög kampanjfunktionär i New Hampshire, Bill Shaheen, som sade att Obamas kokainmissbruk diskvalificerar honom. Men denna ungdomssynd har han erkänt själv i sina memoarer och dessutom tagit till för att avråda andra. Shaheen tvingades avgå och talet om New Hamspire som en ”brandvägg” ifall det går illa i Iowa låter nu ihåligt.

De sista debatterna före primärvalssäsongen hölls i Iowa i veckan. Bägge föreställningarna betecknades som rätt så sömniga med bara några få träffsäkra repliker.

–Hillary, jag ser fram emot att få råd från dig också, svarade Obama på frågan om hur han ska kunna stå för en ny riktning i utrikespolitiken när han har så många rådgivare med ett förflutet i Clintonadministrationen.

Under Bill Clintons presidentperiod var det ju Matt Drudge, något av den förste bloggaren, som förföljde paret. Nu vässar han vapnen igen och satte igår rubriken ”Är detta slutet?” under ett foto av Hillary Clinton med bister min. Vidare länkas till ett brev från den demokratiske partiordföranden i Wyoming där denne, John Millin, varnar att Hillary Clinton kan bromsa de demokratiska framstegen i Västern.

–Hon betalar priset för sin makes snedsprång, förklarar Millin hatet mot den före detta presidenthustrun i sin stat, men säger också att det beror på hennes stöd för en större roll för staten i bland annat sjukvården.

Om Obama nomineras blir ”vi partiet med nya idéer”, menar Millin med ett ordval som även hörs från andra håll. Mätningar tyder på att Obama ökat stödet bland äldre kvinnor och afrikan-amerikaner, alltså grupper där Hillary Clinton tidigare varit stark. Svarta var inledningsvis tveksamma till Barack Obama men nu tycks fler av dem lystra till komikern Chris Rocks resonemang:

–Du skulle allt bli generad om han vann och du inte hade bidragit. Du skulle säga ah, jag kan inte ringa nu. Jag var för den där vita tanten. Vad i hela friden tänkte jag på?

Hillary Clinton leder fortfarande stort i rikstäckande mätningar vilket faktiskt är ointressant. Vad som spelar in är hur många som sluter upp i Iowa, New Hampshire och sedan South Carolina, förstås vem de röstar på, men också vilken kandidat de skulle välja i andra hand på nomineringsmötena. Detta är den tredje kandidatens, John Edwards, främsta hopp i Iowa.

Men om osäkerheten tilltar i det demokratiska loppet gäller det i ännu högre grad bland republikanerna. Överraskningen Mike Huckabee har gått om de övriga i flera mätningar i alla de tidiga primärvalstaterna, medan stödet för den tidigare ledande Rudy Giuliani krymper. Giuliani inriktar sig på de stora delstaterna som röstar den 5 februari med färre konservativa kristna väljare.

Hur jämnt det plötsligt blivit framgår av följande nya mätning från South Carolina: Huckabee 24 procent, Fred Thompson 17, Giuliani och Mitt Romney vardera 16, John McCain 13, och Ron Paul 11 procent.