Obama hade redan hållit närmare 30 tal om sin främsta inrikespolitiska prioritering: En reform av det gigantiska amerikanska sjukvårdsystemet med garantier om utvidgat skydd och lägre kostnader. Strax efter klockan 20 i förrgår kväll tog han till sina retoriska talanger igen för att inpränta att presidenter försökt åstadkomma detta i 100 år och att det nu är dags att sluta gräla.
Nästa morgon tog Obama emot representanter för sjuksköterskeförbundet och berättade mer om sina egna erfarenheter av sjukdom inom familjen. Bland annat att ena dottern drabbades av hjärnhinneinflation som mycket liten.
Och han hade med sig ny statistik för att understryka behovet av en reform.
–I morse släppte statistikbyrån nya rön som inte bara visar att fattigdomen ökade förra året, utan också att andelen oförsäkrade ökade 2008, påpekade Obama.
Men utanför Vita huset fortsatte debatten i ungefär samma fåror som förut. Progressiva ansåg inte att Obama utfärdat tillräckliga utfästelser om att stå fast vid ett statligt försäkringsalternativ.
Konservativa tyckte att de små eftergifterna i talet till republikanerna – till exempel att federala medel inte får gå till abort och att bygga vidare på försök att begränsa skadestånden – var för blygsamma.
Fristående bedömare noterade att Obama utdelat nålstick till oppositionen fastän syftet varit att sansa samtalstonen efter de hetsiga utbytena vid torgmöten hela sommaren.
I kongressen föreligger stora motsättningar i vårdfrågan även i Obamas eget parti, demokraterna. Talmannen Nancy Pelosi kan räkna in minst 100 ledamöter som inte kommer att rösta för ett förslag utan en ”public option”, ett statligt försäkringsalternativ.
Samtidigt råder enighet om att ett sådant förslag troligen inte skulle gå igenom i senaten.
Det är två senatorer som, vid sidan av Obama, framstår som huvudrollsinnehavare just nu. Dels demokraten Max Baucus som är ordförande i finansutskottet som är den som ska sy ihop ett slutgiltigt senatsförslag; dels republikanen Olympia Snowe som är en de få i det partiet som är villig att fortsätta diskussionerna med majoriteten.
Vårdreformen har visat sig bli dyrbar för Obama. Hans popularitetssiffror har gradvis urholkats och över hälften uppger i enkäter att han misskött det hela – trots att i princip alla är ense om att det nuvarande systemet både är för dyrt, för krångligt och för orättvist.
Det är när man börjar tala om nödvändiga förändringar som meningsmotsättningarna framträder. Den största av de många stötestenarna är finansieringen, där Obama försökt bemöta tvivlen på hans ”budgetneutrala” löften med att krav på nya besparingar ska slå till ifall ramarna spricker.
Det finns andra frågetecken: obligatoriet för små företag att erbjuda vårdförsäkring, besparingar i äldresjukvården, vad som ska betraktas som minsta godtagbara innehåll i vårdförsäkringar, straffavgift för enskilda som väljer att stå utanför.
Efter talet löd en vanlig invändning att Barack Obama återigen uppträdde som den skicklige presidentkandidaten 2008 men att det är ledarskap som behövs nu.
Nästa kongressval rycker allt närmare och många demokrater är skakade efter sommarens negativa reaktioner på reformplanerna – och tveksamma till att rösta på något impopulärt Obamaförslag.
Snabbmätningar efter talet från CNN visade att 67 procent stöttade Obamas planer, mot 53 procent före talet. Men flera republikanska senatorer var kallsinniga, till exempel rivalen i valet John McCain och Orrin Hatch som samarbetat med den avlidne Ted Kennedy som hade en vårdreform som sin hjärtefråga.
McCain upprepade att ”kalkylerna går inte ihop” och Hatch poängterade att Obama må ha rätt i att enighet råder om 80 procent av innehållet men att chanserna att samsas om återstående 20 procent är små.
