Till bakgrunden hör dels att Barack Obama var emot Irakkriget som ett ”dumt” krig, dels att han under valrörelsen utlovade en mer samförståndsinriktad utrikespolitik – något som dessutom välkomnades i synnerhet i Europas huvudstäder.

Nu efter dryga två månaders demonstrationer i viktiga arabländer kan konstateras att Obamas agerande på samma sätt som föregångarna styrs av USA:s egenintressen, med fortsatt överseende med förhållandena i de vänligt inställda autokratiska regimerna. Det blir däremot hårda tag mot det relativt ointressanta Libyen trots att diktatorn välkomnades med armbågen 2003 efter löften om att ge upp massförstörelsevapnen.

Obama anklagades visserligen för att agera långsamt i samband med de egyptiska demonstrationerna. Men där förelåg någorlunda enighet, även i den republikanska oppositionen, om att detta var klokt med tanke på Egyptens storlek, roll i arabvärlden och som mångårig allierad.

Debatten rörande Libyen har varit betydligt häftigare ända från början. Obama kritiserades för att svika rebellerna och för att ha väntat tills det nästan var för sent (utrikesminister Hillary Clinton och kretsen runt henne fick fart på sin spinnmaskin för att få det att se ut som om det var tack vare henne, FN-ambassadören Susan Rice och Vita huset-rådgivaren Samantha Power som presidenten till sist kom till skott).

Kraven på att gå in i Libyen framfördes tydligast från några av arkitekterna bakom Irak-invasionen, som förre biträdande försvarsministern Paul Wolfowitz, medan demokratiska partivänner framhöll att USA inte nödvändigtvis måste ta på sig en ledarroll i alla konflikter.

Obama spelar ett högt spel. De många allvarliga invändningarna gäller: vilka är rebellerna egentligen, väljer USA sida i ett inbördeskrig, planerna på utländskt kommando över amerikansk militär, sviktande stöd från de arabiska grannarna samt, inte minst, vad som händer ifall Muammar Gaddafi håller sig kvar.

Å andra sidan, om det visar sig att Gaddafi avgår efter en välregisserad internationell insats kan det bli beröm för Barack Obama som en försiktig general.