Muslimska brödraskapet fick med sitt parti, Frihets- och rätt-visepartiet, nära hälften av rösterna i Egyptens underhusval medan de mer extrema sala- fisterna fick en fjärdedel. Val- resultatet i Egypten påminner om det tunisiska. Ingen behöver längre tvivla på att fler islamistiska partier kommer att få starkt folkligt stöd när fler arabiska diktaturer faller och fria val kan hållas.

I Syrien, där Brödraskapet varit skoningslöst förföljt i årtionden, kan denna rörelse sannolikt kliva fram som främsta politiska makt faktorn den dag Bashar al- Assads sekulära och brutala regim faller.

För ett år sedan, under Egyptens 25 januari-revolution, underskattade egyptiska liberaler Brödraskapets folkliga stöd i sitt land på samma sätt som Tunisien sekularister underskattade styrkan hos ett snarlikt islamistiskt parti, Ennahda, som var förbjudet och förföljt under Ben Alis diktatur.

Brödraskapets ryggrad kommer från medelklassen – ofta läkare, apotekare och ingenjörer. Det är ingen islamisk vänster, som en del i väst tror. ”Bröderna” är för kapitalism, men mot västlig dominans i islamiska länder. I årtionden har de erbjudit Egyptens fattiga socialhjälp och billig sjukvård, något som gett dem djupa känslospröt i detta urgamla klassamhälle, där skillnaderna mellan fattiga och rika är avgrundsdjupa.

För ett år sedan på Tahrir höll Brödraskapet låg profil. Egyptiska ungdomar i en bred koalition ledde revolutionen. Men revolutionen visade också att Brödraskapet består av olika tendenser.

På torget fanns ”brödernas” mer moderna ungdomsrörelse vid sidan av en sekulär vänster och liberala grupper. Den egyptiska revolutionen blev en ofullbordad historia. Det var inte avantgardet på torget som skördade frukterna av revolutionen – men så är det sällan i revolutioner.

Till de unga revolutionärernas förfäran behöll militärledningen makten medan Muslimska bröd-raskapet gjorde upp med militären och satsade på valurnorna i stället.

I går samlades det nyvalda underhuset i Egypten. Frågan ställs på sin spets vad Brödraskapets nya maktställning innebär för Egyptens medborgare, grannländer och världen. Västregeringar, även USA, talar numera öppet med Muslimska brödraskapet, medan sådana kontakter fick ske i det fördolda under Hosni Mubaraks 30 år vid makten eftersom västländerna inte ville stöta sig med Mubarak.

Utan att nämna Muslimska brödraskapet gjorde bistånds-minister Gunilla Carlsson vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen skillnad på ”måttfulla islamister” och ”extrema islamister”. Mellan raderna räknade hon uppenbart Brödraskapet till de måttfullas skara.

–Att marginalisera och stänga ute politiska partier, som i Algeriet på 1990-talet, är aldrig rätt lösning. Och det kommer inte vara det första valet som är det demokratiska lackmustestet. Den riktiga utmaningen kommer vid det andra och tredje valet, när nya partier måste respektera folkets vilja, acceptera nederlag och fredligt gå i opposition, sade Gunilla Carlsson i Sälen.

Men det är inte säkert att Muslimska brödraskapet riskerar att gå i opposition vid ett andra val. I stället kan det bli som i Turkiet, där det proislamiska AKP har stärkt sin ställning för varje val och därmed successivt har kunnat tvinga in militären i barackerna.

Men för Brödraskapet börjar en helt ny epok. Nu räcker det inte längre att säga att ”islam är lösningen”.

Den dag de axlar det politiska ansvaret måste de visa om de har en politik som kan skapa jobb, ansvarsutkrävande, bättre sjukvård, mindre korruption och en framtid för Egyptens mycket unga befolkning.