Man är ganska säker på att ledaren för Lord’s Resistance Army har sitt gömställe i östra Centralafrikanska republiken. Men hans små spridda gerillaband rör sig över stora skogbeväxta trakter mellan Kongo Kinshasa, Sydsudan och Centralafrikanska republiken. Det är laglösa områden med porösa gränser där centralregeringarna knappt har inflytande. Det betyder att civilbefolkningen saknar skydd där Konys grupper drar fram.

Plundringar, massakrer, stymp-ningar och barnkidnappningar har fortsatt, trots att LRA inte längre kan räknas till mer än några hundra.

Av de fem LRA-ledare som 2005 efterlystes av Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, återstår Joseph Kony och hans närmaste män Okot Odhiambo och Dominic Ongwen, alla anklagade för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

FN:s säkerhetsråd backade i juni upp en regional strategi för att till sist utplåna LRA. Afrikanska unionen (AU) har lovat ställa upp med 5000 soldater, men hittills har bara hälften anlänt: 2000 ugandier och 500 sydsudaneser. Kongo-Kinshasa och Centralafrikanska republiken ännu inte skickat några av de soldater de utlovat.

LRA är i USA klassat som en terroristgrupp och Barack Obama har skickat 100 militära rådgivare till jakten på Joseph Kony.

–Vi behöver transportmedel, kommunikationsutrustning, mediciner, matransoner och uniformer, konstaterade AU:s specielle ombud för LRA-jakten, Francisco Madeira, vid en ceremoni i Sydsudanesiska staden Yambio, där överlämningen till den nya AU-styrkan formellt ägde rum.

Enligt Ugandas försvarsminister Chrispus Kiyonga innebär AU-kommandot att insatsen blir mer samlad, istället för att arméerna i de fyra berörda länderna ska operera separat:

–Vi går dit Kony går, oavsett gränser. På det sättet blir vi mer effektiva.

Enligt försvarsministern har LRA inte längre mer än 200 vapen och 500 medlemmar, inklusive kvinnor och barn.

Sedan 1980-talet har mer än 30000 barn kidnappats för att utnyttjas som soldater, bärare och sexslavar. Två miljoner människor har genom åren tvingats fly. Hela norra Ugandas landsbygd var till 2005 tömd, eftersom befolkningen förpassades till så kallade skyddade byar där de vaktades av Ugandas armé. Det var efter en arméoffensiv 2004 som LRA tvingades ut ur Uganda och drog vidare till grannländerna.