Den kaotiska jordreformen i Zimbabwe, som lagt jordbruks- sektorn i ruiner, har byggt på för- statligande av marken.
De sydafrikanska farmarnas organisation Agri-SA höll igår ett snabbinkallat möte med stats- sekreteraren i landministeriet, Thozi Gwanya.
–Vi är chockade eftersom detta helt motsäger president Jacob Zumas löfte i London i förra veckan om att inga nationaliseringar planeras, säger Agri-SA:s talesman Theo de Jager.
Enligt landministeriets förslag ska all produktiv mark klassas som ”nationell tillgång” och arrenderas ut. Den privata äganderätten försvinner.
Statssekreteraren i landministeriet, Thozi Gwanya, vill inte likställa förslaget med nationalisering. Det heter i stället att jordbruksmarken blir en ”nationell tillgång”, en ny term. Oppositionen menar att det ändå är nationalisering det handlar om.
Det största oppositionspartiet Democratic Alliance, DA, kallar planerna ett katastrofrecept.
–ANC verkar planera en rutt med Zimbabwekrisens alla kännetäcken. Man försöker sudda ut begreppen genom att säga nationell tillgång i stället för nationalisering, säger DA:s Annette Steyn.
De sydafrikanska farmerna är de mest produktiva på hela kontinenten, sedan det zimbabwiska jordbruket slogs i spillror.
Sydafrikas jordreform, som pågått i över ett decennium, får ofta kritik för långsamhet. På senare år har den också visat sig mot-verka sitt syfte. De svarta småbönder som fått mark har inte fått stöd i form av kapital, krediter eller utbildning. 90 procent av den mark som delats ut ligger improduktiv.
Gwanya argumenterar att syftet med det nya förslaget är att man ska kunna tvinga bort dem som misslyckats och ge den marken till andra, som kanske lyckas bättre. Det argumentet tas emot med stor misstänksamhet, eftersom nyordningen inte skulle göra skillnad mellan dem som fått mark via jordreform och de, oftast vita, kommersiella storjordbrukarna.
Agri-SA och oppositionspartier varnar för att förslaget får katastrofala effekter på investeringsviljan i Sydafrika. Theo de Jager har redan tagit emot oroliga telefonsamtal från utländska investerare.
–Den här nyheten har redan lett till missade investeringar i landet, säger han.
Om förslaget ska bli verklighet måste grundlagen ändras, eftersom den privata äganderätten skyddas där. Statssekreteraren Thozi Gwanya medger att för-fattningen skulle behöva skrivas om, men betonar att landministeriet lägger fram ett alternativ. Det är att privat ägande fort- sätter, men med begränsning av hur stora egendomar en ägare får ha.
–Man ska inte kunna ha mark som man inte producerar på, om det inte finns mat för nationen, säger Gwanya.
Oppositionen och Agri-SA backar upp tanken på jord- reform, men under andra former. Man vill att de nya jordbrukarna får hjälp med kapital och utbildning som gör dem så produktiva att de inte stannar vid självhushåll.
Det är vanligt över Afrika att all mark ägs av staten och att investerare kan få rätt att arrendera på lång tid, ofta 99 år. Däremot går det inte att få lagfart.
Bland forskare som studerat varför Afrikas jordbruk är improduktivt och hungern utbredd framhålls ofta just att bönderna saknar äganderätt och därför inte kan investera. Utan lagfart som säkerhet kan de inte ansöka om krediter till maskiner eller gödning. Marken utarmas när man inte har råd att låta den ligga i träda emellanåt.
