Likudledaren Benjamin Netanyahu har enligt Israels arméradio i veckan lovat sin blivande utrikesminister, den kontroversielle Avigdor Lieberman, att bygga 3000 nya bostäder mellan Jerusalem och bosättarstaden Maale Adumim på Västbanken. En sådan expansion kan klyva Västbanken i två delar och fullborda separationen mellan Västbanken och östra Jerusalem.
Israels utbyggnadsplaner är enligt EU-experter ett brott mot folkrätten, på samma sätt som hittillsvarande bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem skett i strid med fjärde Genèvekonventionens förbud för en ockupationsmakt att flytta sin egen civilbefolkning till ockuperat område. Totalt finns 470000 israeliska bosättare på områden som ockuperades 1967, varav 190000 i östra Jerusalem.
Tiotusentals judiska israeler har flyttat till stora moderna förorter i östra Jerusalem, som Pisgat Zeev. Många har flyttat av ekonomiska skäl och få i dessa förorter uppfattar sig som bosättare. Staten Israel, som ser Jerusalem som sin odelade huvudstad, erkänner inte att Genèvekonventionen skulle vara tillämplig i de östra delar som ockuperades 1967.
Medan bosättningarna växer pågår samtidigt en våg av rivningar och vräkningar av palestinier i östra Jerusalem. EU-diplomater menar att rivningstakten trappats upp. Till saken hör att det är ytterst svårt för palestinier i östra Jerusalem att få bygglov av israeliska myndigheter – färre än 200 utfärdas om året enligt EU. Många trångbodda palestinier bygger därför svart, trots att de kan få betala dyrt för rivningen om Jerusalems kommun beordrar ut bulldozrar att demolera deras hus.
I en hemligstämplad EU-rapport om Jerusalemfrågan, som SvD har läst, sägs att rivningarna av palestinska hus är ”olagliga enligt internationell rätt, inte tjänar några uppenbara syften, har svåra humanitära konsekvenser och ökar bitterheten och extremismen”.
Palestinier utgör 34 procent av Jerusalems befolkning men får endast bo på 12 procent av kommunytan, enligt EU. Sedan 2004 har 400 palestinska hem rivits i östra Jerusalem. För ytterligare 1000 fastigheter finns rivningsorder, heter det i EU-rapporten. Bara 5–10 procent av kommunbudgeten kommer stadens palestinier till godo, enligt denna källa.
USA:s utrikesminister Hillary Clinton sade vid sitt besök i Jerusalem nyligen att Israels rivningsvåg av palestinska hus ”inte hjälper”. EU har också protesterat.
–Som nästa element planerar man att upprätta israeliska bosättningar i många av de områden där man river eller vräker. Därför är rivningarna och vräkningarna så kontroversiella. EU har i alla tonarter sagt att bosättningarna är olagliga, säger Nils Eliasson, Sveriges generalkonsul i Jerusalem.
Han beskriver denna utveckling som ett starkt hot mot en framtida tvåstatslösning.
Israels försvarsminister Ehud Barak har samtidigt meddelat att han inte tänker röra nio illegalt uppförda fastigheter på bosättningen Ofra på Västbanken. Israeliska människorättsorganisationer har drivit denna tvist som ett pilotfall i Israels högsta domstol. Enligt EU-diplomater är dessa nio fastigheter illegala av tre skäl: de är uppförda på ockuperad mark, vilket bryter mot folkrätten, de saknar israeliskt bygglov och de är uppförda på privatägd palestinsk mark.
Men när Israels Högsta domstol beordrade byggstopp för dessa nio hus i väntan på ett yttrande från försvarsminister Barak skyndade sig bosättarna i Ofra att bygga klart och flytta in i vetskap om att det skulle försvåra för armén att verkställa ett eventuellt vräkningsbeslut.
Inga diplomatiska protester, inte heller från USA och Storbritannien, kunde dock stoppa ett omvänt pilotfall: vinterns vräkning av den palestinska familjen al-Kurd i stadsdelen Sheikh Jarrah, nära Sveriges generalkonsulat i östra Jerusalem. Familjen hade bott där i 52 år när de blev vräkta efter ett israeliskt domstolsbeslut. Palestinska invånare i ytterligare 26 fastigheter hotas av vräkning på samma sätt som familjen al-Kurd.
–Det tycks uppenbart att syftet med vräkningarna är att etablera judiska bosättningar i hjärtat av den palestinska delen av Jerusalem, säger Nils Eliasson.
Han tycker att det är märkligt om Israel vill åberopa ägandeförhållandena i östra Jerusalem före 1967.
–I så fall är man på ett sluttande plan, för då öppnar man för palestinier som fördrevs från västra Jerusalem att ställa samma krav på sin äganderätt där, säger han till SvD.
Jimmy Johnson, internationell samordnare för Israeliska kommittén mot husförstörelser (ICAHD), har en liknande syn:
–Skulle man gå tillbaka till de markrättigheter som gällde före 1948 måste man vara konsekvent. Det är det sista majoriteten i Israel vill, säger han och anspelar på de cirka 4,5 miljoner palestinier som är registrerade som flyktingar enligt FN.
Enligt ICAHD, vars uppgifter EU-diplomater ofta stöder sig på, har Israel förstört 24000 palestinska hem på ockuperat område sedan 1967, däribland 4000 under den senaste offensiven mot Gaza.
Hazem Kawasmi, Jerusalembo och styrelseordförande för nyhetsbrevet Palestinian Electronic Forum, ser den diplomatiska kårens ”blyga protester” som verkningslösa.
–Inte ens protester från amerikanska och brittiska diplomater stoppar rivningar av hus. Israel håller unilateralt och inofficiellt på att stycka upp östra Jerusalem i små arabiska enklaver med målet att pressa palestinierna att flytta därifrån.
Enligt Hazem Kawasmi har varken palestinier eller diplomater hela bilden klar för sig.
–Israel tar ifrån palestinska Jerusalembor deras id-kort, oberoende av om det strider mot folkrätten. Ingen utom israeliska myndigheter vet hur många som förlorat sina id-kort för Jerusalem. Varje vecka blir palestinier av med sina id-kort i Jerusalem. Så det är många.
Den demografiska förändringen av Jerusalem, en stad som är helig för tre världsreligioner, drivs enligt generalkonsul Nils Eliasson på av de ”parametrar” som USA:s förre president Bill Clinton lade fram hösten 2000: att judiska områden ska tillhöra Israel och palestinska ska tillhöra Palestina i samband med en tvåstatslösning.
–Ska man följa Clintons parametrar blir konsekvensen att man naggar på det som skulle kunna bli huvudstad i en palestinsk stat och därmed i praktiken omöjliggör en uppgörelse om en tvåstatslösning, säger Eliasson.
Nya fredsförhandlingar riskerar att stupa på frågan om Jerusalems status. Israels avgående utrikesminister Tzipi Livni visade sig dock redo att förhandla med palestiniernas president Mahmoud Abbas om Jerusalemfrågan.
–Ingen ansvarig palestinsk politiker skulle vare sig av inrikespolitiska skäl eller i förhållande till sina arabiska grannar kunna ingå en fredsuppgörelse som inte innebär att östra Jerusalem blir huvudstad i en palestinsk stat, kommenterar Nils Eliasson.
Problemet för Mahmoud Abbas är att de arabiska områdena i östra Jerusalem blir allt mindre sammanhängande och förlorar sina förbindelser med Västbanken. Följden har blivit ett komplicerat byråkratiskt lapptäcke och en stapplande palestinsk ekonomi.
Utbyggnaden av israeliska bosättningar på Västbanken leder också till stora ingrepp i landskapet och segregation när särskilda vägar anläggs för bosättare, vägar som västbankspalestinier inte får färdas på.
