Nu talar USA om Al Gore igen

Den skickligt iscensatta kampanjen för Al Gores nya film, An inconvenient truth, förklarar naturligtvis en del av intresset för den förre vicepresidenten. Men det är inte bara det, utan ämnet miljö och grön ekonomi ligger i luften och det är just nu kittlande att fundera över var USA skulle stått idag om Gore flyttat in i Vita huset istället.
Ytterligare ett skäl är att man i vissa kretsar i partiet känner oro för att Hillary Rodham Clinton börjar framstå som en redan korad kandidat till valet 2008. Den teorin framfördes från flera håll i tidningen New York nyligen, med citat som "". . . det liknar en film där katastrofen oundvikligen närmar sig men ingen vet hur den ska kunna stoppas"".

Gore kan mäta sig med Hillary Clinton i två grundläggande avseenden. Han är lika känd och
han skulle dra in lika mycket kampanjmedel. Han har emellertid ett par fördelar som hon inte har: han tillhörde de allra första som konsekvent uttalat sig mot Irakkriget och ingen skulle undra hur det står till i hans äktenskap. Hillary röstade däemot för att ge Bush möjlighet går i krig i Irak.

Det personligt hållna bildspelet om växthuseffekten, som hade premiär i Cannes, mottogs mycket välvilligt och går sedan en vecka tillbaka på biograferna i USA. Fler än en konstaterar att Al Gore visar tilltalande sidor av sig själv som han kvävde under flera valrörelser. Å andra sidan fnyses det också att han minsann framstår precis så mästrande och uppblåst han gjort ibland i politiken.
Själv skrattar han mest åt frågorna om 2008. Vid offentliga framträdanden upprepar han sin gamla hälsningsfras om "". . . det var jag som var USA:s näste president"". I intervjuer understryker han att han lämnat politiken bakom sig och att han genomlevt tillräckligt många valkampanjer och att han har fullt upp med skrivande,
undervisande, företagande och styrelsemedlemskap.

Men, som alltid, finns det uttolkare som inte riktigt vill tro på förnekandena. De utgår från att framträdandena i samband med filmen är ett sätt för Gore att påminna omvärlden om att han finns.
Efter utslaget i Högsta domstolen i december 2000 drog sig Al Gore tillbaka från offentligheten. Han är ännu inte redo att berätta hur det historiska nederlaget kändes men har efterhand blivit allt hårdare i sin kritik av Bush och hans regering. ""Ett gäng högerextremister"" sade han på ett ställe och tillade att ""jag tror att den bubbla där de befinner sig känns allt ensammare och obekvämare"" på ett annat.

Under valrörelsen år 2000 utmålades han som en träaktig kameleont som lyssnade för mycket på dåliga rådgivare och överdrev sina egna meriter.
Om han skulle ställa upp igen måste han ta fram den folktalartalang han också besitter - men, kanske, menar Goreobservatörerna, kommer han bäst till sin rätt som folkbildare och som visionär.

Karin Henriksson

karin.henriksson@svd.se

Fler artiklar