Den som klagar på bristande äventyrslusta och ointresse för rymdfärder skulle träffa Trent Smith som jobbar med raketprojektet Ares som är en del av Nasas framtidsplaner för resor till månen och Mars.

Vi befinner oss inne i VAB, en av världens största byggnader, med takhöjd långt upp mot himlen. Rymdstyrelsen Nasas fäbless för förkortningar är välkänd och just den här står för Vehicle Assembly Building. På golvet står jättelika runda steg som alla är delar av testraketen Ares 1.

– Vi åker. Utan tvivel. Vi måste. Det handlar om framtiden för hela mänskligheten, fastslår Nasa-ingenjören Trent Smith.

Varför?

– Det ligger helt enkelt i vår natur. Vi har utforskat allt på jorden utom de djupaste havsdjupen. Om något katastrofalt inträffar här – klimatet, en meteorit – måste vi kunna bege oss någon annanstans, säger Trent Smith.

Däremot uttrycker han sig diplomatiskt om den planerade första testuppskjutningen. Att hinna få Ares startklar redan till den 30 augusti blir en utmaning medger han med en gest mot beståndsdelarna. Ares bygger på gammal beprövad teknik från tidigare raketer, liksom från rymdfärjan, men den är smalare och betydligt större med en del frågetecken om bland annat styrning.

– Det kommer att synas i hela Florida, konstaterar Trent Smith sedan om eldkaskaderna och dundret när testraketen skjuts upp från Kennedy Space Centers platta 39B.

På sikt ska fler tester, döpta till Ares I – X, göras innan astronauter tar plats i kapseln Orion som de efter förrättat värv sedan landar med på jorden igen. Orion ska färdas först till den Internationella rymdstationen ISS (dit rymdfärjorna flyger i dag) och sedan till månen – och enligt Nasas informationsmaterial till Mars och bortom Mars.

Inom Nasa är man övertygad om att det är här erfarenheten och kunnandet finns. Eller, som Trent Smith säger, hur skulle man annars få upp folk? Rön från insamling av data från månen och Mars under ett årtionde finns.

Vidare pågår en del spännande experiment i Ryssland, med simulering av förhållanden på Mars och en forskningssond ska eventuellt skickas iväg till en av Mars månar.

Bland dem som konstaterar att månfärden 1969 var en av förra århundradets absolut största händelser finns den ende svensken som varit uppe i rymden, astronauten Christer Fuglesang.

– Månlandningen var – och är fortfarande – helt otrolig. Det är nästan så att man kan förstå att folk inte tror att det hände..., skrattar Fuglesang.

Det är naturligtvis skoj från hans sida, men inte från alla tvivlare på senare år som ritar upp alla möjliga konspirationsteorier med CIA och falskt måndamm.

– Det som är mest frustrerande är att det gått 40 år och vi är inte ens i närheten av en ny färd, säger Christer Fuglesang med bas på Johnson Space Center i Houston i Texas.

Där är det klassiska kontrollrummet kulturminnesmärkt och endast ett fåtal av experterna som var med när det begav sig finns kvar. Ronald Buckley, som vi träffar intill den stora simbassängen där förberedelserna för rymdpromenader görs, utbildade astronauter både då och nu.

– Det var fantastiskt att jobba här, hektiskt, 72 timmar i veckan, fast dagens besättningar är lika engagerade, säger den 67-årige Ronald Buckley.

Buckley, liksom Smith och Fuglesang är övertygade om att en ny månlandning kommer att ske – frågan är när?

Något svar finns inte, trots officiella utfästelser om månen och Mars. Den förre presidenten, George W Bush, drog upp en framtidsvision 2004 med mål att rymdfarkosten Orion skulle skjutas upp med astronauter ombord 2014. Landning på månen förutspåddes 2020 – för att, därifrån, ta språnget till Mars.

Men det har varit si och så med anslagen. Betänk att Apolloprogrammet slukade över 4 procent av den federala budgeten, mot runt en halv procentenhet till Nasa i dag. President Barack Obama tillsatte en kommission i våras för att utreda rymdprogrammet. Ordförande i US Human Spaceflight Committee är den ansedde flygindustriveteranen Norman Augustine och slutrapport kan komma i slutet av augusti.

Med tanke på de rådande underskotten förefaller det osannolikt – trots het längtan hos alla rymdnördar – att det blir några tilläggsanslag. I stället fortsätter den gamla debatten om huruvida det inte är bättre att utforska rymden med billigare och säkrare sonder, som dessutom aldrig behöver återvända till jordklotet.

Inne i Nasas alla hangarer, laboratorier och kontorsbyggnader stöter man dessutom på viss skepsis. Även om problem som risker med strålning och långsiktig vatten- och livsmedelsförsörjning kan klaras av, blir kostnaderna astronomiska för de över två år en enda Marsresa tar. Å andra sidan, påpekade en tekniker, skulle ett besked om att Kina tänker sätta i  gång ett ambitiöst program kunna leda till en ny kapplöpning i rymden.

Men för hugade rymdresenärer med feta plånböcker öppnas det snart möjligheter. De första spadtagen för den tänkta kommersiella rymdstationen Spaceport America togs nyligen i New Mexico. Den ska bli klar i slutet av nästa år eller början av 2011. Här finns för övrigt Sverige med på ett hörn eftersom rymdbasen Esrange i Kiruna också är en av flygplatserna i Virgin Galactics projekt.

Biljettpris: 200 000 dollar.