Ingen vet hur högt talet är för hela Norge. Men Human Rights Service, HRS, hävdade i en studie som gjordes 2004 att antalet ”försvunna” barn kan vara så högt som 5000.

Efter att organisationen fokuserade på problemet har skolorna börjat polisanmäla föräldrar som håller sina barn borta från skolan. Även om föräldrarna är födda i Pakistan, är barnen norska medborgare.

–Det är mycket allvarligt att barn inte möter upp för att få sin utbildning. Barn har både en rätt och en plikt att utbildas, säger informationschefen i utdanningsetaten, Marianne Brynhildsen.

Hittills i år har det gjorts 16 anmälningar mot föräldrar. Av dessa har en dragits tillbaka, medan nio anmälningar lagts ned.

–För de anmälningar som lagts ned har inte polisen gjort ett dugg. Jag antar att barnen och kanske också föräldrarna är i utlandet. Vi har inte någon kapacitet att göra efterforskningar där, säger Hanne Kristin Rohde, chef för åklagarämbetet i Oslo.

Pakistanierna är, tillsammans med svenskar, den största invandrargruppen i Norge. De började komma på 70-talet som arbetsinvandrare från Punjab i Pakistan.

De kommer från en kultur där kusinäktenskap är mycket vanligt. Medan 0,1 procent av barn med föräldrar födda i Norge har kusiner som föräldrar, är andelen bland de pakistanskättade barnen hela 48,3 procent, enligt en studie som gjorts av Camilla Stoltenberg. Oftast gifter sig pakistanska ungdomar med en person från släkten i Pakistan.

Det gör att pakistanierna har mycket täta band med hemlandet. Ett skäl som föräldrarna uppger som gör att barnen inte får gå i norska skolor är att de är rädda för att barnen ska hamna i kriminella gäng i Oslo. Kontrollen över barnen är mycket effektivare i Pakistan.