Precis som Ipred-debatten i Sverige handlar diskussionerna i Norge om privata företag och organisationer ska ha rätt att få ut uppgifter om misstänkta fildelare från internetoperatörer.

I Norge har tidigare enbart polisen kunnat få ut namn och adress på personer som misstänks för brott – men det kan det nu bli ändring på.

I centrum står den norska storfilmen Max Manus, som har premiär i Sverige på fredag och som redan blivit en av Norges mest sedda filmer genom tiderna.

Men trots rusning till biograferna handlar diskussionerna nu om den piratkopia av filmen som spreds på internet bara veckor efter den norska biopremiären i december förra året.

När den norska polisen visade litet intresse att utreda piratkopieringen vände sig filmproducentens advokat till tingsrätten i Stavanger. Målet var att få domstolen att tvinga internetoperatören Lyse att lämna ut uppgifter om den misstänkta uppladdaren.

Samtidigt beslutade Post- og teletilsynet, en norsk motsvarighet till svenska Post- och telestyrelsen, att göra ett undantag från lagen och tillåta Lyse att släppa informationen trots att de i normala fall inte får avslöja uppgifter om sina kunder.

Skälet: Post- og teletilsynet ansåg att det var nödvändigt för upphovsrättsinnehavaren att få ut uppgiften för att kunna driva ärendet vidare.

Men historien tog inte slut där. I förra veckan var ärendet uppe i domstolen. Domaren hade då att avgöra om Lyse skulle tvingas lämna ut uppgifterna. Beslutet togs i tisdags förra veckan – men fortfarande vet få vad rätten kom fram till.

Domaren valde nämligen att hemlighålla beslutet för att minska risken att eventuella bevis förstörs. Sekretessen har nu orsakat en het debatt i Norge.

– Detta är, för att uttrycka det milt, oerhört allvarligt. Allmänheten har rätt att få veta slutsatsen i ett sådant här viktigt mål, säger Torgeir Waterhouse på it- och telekombranschens intresseorganisation IKT-Norge till norska Dagbladet.

De flesta är dock övertygade om att domstolen faktiskt kom fram till att Lyse måste lämna ut uppgifterna till filmbranschen.

”Årets viktigaste politiska fråga”, säger Anders Brenna, nätchef på Tekniskt Ukeblad till NRK.

– Att öppna upp för privata aktörer att få ut den här typen av information borde vara ett politiskt beslut, och de borde ske genom en politisk process, säger Brenna till tv-kanalen.

Domaren själv säger att beslutet kommer att offentliggöras när det inte längre finns risk att bevis förstörs.

Post- og teletilsynet tonar ner hela historien och säger att detta var ett enstaka undantag som inte blir ett prejudikat för framtiden. Politiker utesluter inte att det blir fler liknande fall i framtiden, men är enligt kritikerna trots det förvånansvärt tysta.

Och till skillnad från Sverige, där riksdagen beslutade om Ipred-lagen, finns inga politiska beslut i Norge. Avgörandet ligger hos domstolen och tjänstemännen på Post- og teletilsynet.

Filmens producent John M Jacobsen misstänker att en biografmaskinist använt videokamera för att spela in en kopia av filmen.

– Det handlar om en biografmaskinist, eller någon annan som har tillgång till maskinrummet på en biograf, som har gjort en kopia av Max Manus i en tom biosalong, säger han till Dagens Næringsliv enligt Dagbladet.