Simen Sætre befann sig i Venezuela när han stötte på uttrycket petromani första gången. Det skapades av Stanford-professorn Terri Karl för att beskriva det som sker i länder som producerar stora mängder olja, samtidigt som oljepriset ökar. Det sker en omedveten förändring av mentaliteten i dessa länder, kopplat till en försvagning av omdömesförmågan, hävdar hon.

Enligt Simen Sætre finns det ett motstånd i Norge att jämföra sig med andra oljeländer även om det finns likheter i försöken att skapa välfärd av oljan. Oljepriset nådde sin högsta nivå någonsin, 147 dollar per fat, i juli 2008. Finanskrisen blev brutal för dem som satsat pengar på enorma byggprojekt mitt i öknen. Oljepriset föll på några månader till 40 dollar.

Oljeländerna har alla sin egen variant av petromani.

Venezuela hade också ett megaprojekt. Det handlade inte om att bygga städer av marmor, världens högsta byggnad eller konstgjorda öar, utan om att bygga upp en politisk motkraft mot USA. Det var kanske det mest ambitiösa projektet av dem alla, skriver Simen Sætre i boken Petromania.

Efter den långa resan kom han tillbaka till Oslo.

–Då hade just den nya Operan byggts färdigt, i vit marmor från samma stenbrott i Italien som Michelangelo använde. Den största kulturbyggnaden sedan Nidarosdomen, som den beskrevs.

Vi står i snålblåsten på Operataket och ser på en rad av höghus som håller på att byggas. De kallas Barcode, eftersom de är höga, smala och står tätt tillsammans, som en streckkod.

–Det är ju lite ironiskt att skattekontoret flyttat in där. Det är offentliga pengar som höghusen byggs för, säger Simen Sætre.

Finanskrisen blev bara en mild fläkt i Norge. Tack vare oljefonden kunde staten stimulera ekonomin mer än något annat land i Europa. Därför fortsätter byggverksamheten.

Alla museer med självaktning verkar ha stora byggprojekt med fjordutsikt. Både Nasjonalmuseet och det privata Astrup Fearnley ska bygga nytt i närheten av Aker Brygge. Det nya Munchmuseet har ritats av stjärnarkitekten Juan Herreros. Det ska bli granne med Operan och får en glasfasad där toppen böjts så det ser ut som om huset fått en knäck.

I Oslo debatteras det om alla de nya praktbyggnader som planeras kommer att skugga varandra.

Byggprojekten handlar bara om några få miljarder – inget som hotar ett helt lands ekonomi, som byggprojekten i andra oljeländer. Vad är Norges petromani? Vilken plan har makthavarna?

–Jag tror inte att det finns någon färdig plan. Petromani handlar om att man omedvetet förändrar sig, tills man plötsligt ser att staten tagit över allt mer och att den förväntas skapa en paradisisk tillvaro.

I sin bok citerar Simen Sætre en kuwaitisk rapport som hävdar att landets egna invånare bara gör åtta minuter produktivt arbete per dag i genomsnitt. I Norge handlar drömmen om det motsatta – att alla ska ut i arbetslivet.

Högmodet uttrycker sig snarare i försöket att bygga ett superfolkhem där staten genom en serie djärva reformer tar på sig allt större ansvar. Först avskaffades mer eller mindre landstingen, när staten 2002 tog över alla sjukhus i landet.

Fyra år senare inleddes Nav-reformen, den största omorganisationen av förvaltningen som genomförts i Norden. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan samlokaliserades med den kommunala socialvården.

I den Nya Arbets- och Välfärdsförvaltningen ska 17 000 anställda fungera som en enhet. Brukarna ska kunna gå in genom en dörr och få hjälp med alla sina problem. Nav betalar ut 280 miljarder norska kronor varje år, en tredjedel av statsbudgeten.

–Se här, säger Geir Egil Larsen, en av de två ledarna för Nav-kontoret i stadsdelen Vestre Aker.

Han pekar på kölappsautomaten, där två av tre knappar tagits bort. Nu finns det bara en kö.

Den har emellertid tidvis varit mycket lång. Förutsättningen för reformen var att verksamheten skulle gå som vanligt, samtidigt som 457 nya Nav-kontor skulle etableras över hela landet.

Travarna av obehandlade ärenden ökade snabbt. Det gjorde att kontrollen försämrades. Riksrevisionen vägrade att godkänna Navs räkenskaper för 2008.

Geir Egil Larsen medger att det varit tufft, men att de obehandlade ärendena nu ligger på samma nivå som 2006.

–Värst var det att folk som hade rätt till statliga bidrag inte fick svar i tid utan var tvungna att be om socialhjälp, säger Elisabet Lohne, som är den andra chefen för Nav-kontoret.

Hon kommer från den kommunala verksamheten, medan Geir Egil Larsen kommer från försäkringskassan.

Från fönstret i sitt kontor har han kunnat se hur den nya backhoppningsanläggningen i Holmenkollen tagit form. Den invigs idag och har kostat 1,8 miljarder norska kronor att bygga – 600 miljoner kronor mer än beräknat. Nav-kontoret har emellertid hållit sin budget. Trots kritikstormen är tron på reformen stark:

–Om vi inte trott på reformen kunde vi ju bara skaffat oss jobb på radergummilagret och hållit oss där, skämtar Elisabet Lohne.