Förutom länder som Iran och Syrien återfinns Egypten, Jemen, Förenade Arabemiraten och Libyen bland tidigare och nuvarande importörer av nordkoreanska missiler och missilteknologi.

1984 undertecknade Libyen och Nordkorea ett militärt samarbetsavtal, följt av två andra handelsöverenskommelser 2002 och 2006.

Men det är Muammar Gaddafis statsbesök 1982, då samarbetet grundlades, som folk inom vapenindustrin fortfarande talar om. Han gjorde sin entré hos den nu avlidne nordkoreanske ledaren Kim Il Sungs palats iklädd en färggrann militär uniform och omgiven av unga, kvinnliga livvakter med vita handskar på händerna.

Liknande spektakel är sällsynta i det spartanska Nordkorea, men de statskontrollerade medierna prisade Gaddafi till skyarna för Libyens fientliga inställning till USA.

Libyen är den Demokratiska Folkrepubliken Koreas motsvarighet i Mellanöstern, skrev de nord- koreanska tidningarna.

Men det var Egypten som var Nordkoreas främsta militära partner i Mellanöstern. Nord-koreanska piloter deltog på den egyptiska sidan under kriget mot Israel 1973 och som tack för hjälpen sände Egypten ett par Sovjettillverkade Scudmissiler till Nordkorea.

Missilerna kom lägligt eftersom Nordkorea försökt köpa sådana direkt från Sovjetunionen, men fått avslag. I Nordkorea studerade man missilerna och kopierade dem. Därmed fick Nordkorea sin egen produktion av missiler, för den egna armén och för export.

Samarbetet med Egypten fortsatte under Hosni Mubaraks nu störtade 30-åriga styre, mest i hemlighet och utan protester från den egyptiska ledningens nya, stora biståndsgivare, USA. En kritisk inställning till Egypten kunde försvåra fredsprocessen i Mellanöstern, gick tankegångarna i Washington.

Men även ett militärt sett svagare och fattigare land som Jemen beställde 2002 missiler från Nordkorea. Ett fartyg som var registrerat i Kambodja stoppades av den spanska marinen och togs sedan över av den amerikanska flottan. Ombord fanns 15 missiler samt mängder av kemikalier.

Destinationen var Jemen, men det är inte helt klart om varorna var avsedda för landets egen militär eller för att exporteras vidare till något annat land i Arabvärlden. Förenade Arabemiraten har också köpt missiler från Nord-korea, men klagade på att den tekniska kvaliteten var dålig.

Libyen lovade 2003 att ge upp sin produktion av massförstörelse-vapen som ett led i försöken att förbättra relationerna med västvärlden.

Men samarbetet med Iran och Syrien har fortsatt och misstänks innefatta även utbyte av nukleär teknologi.

Pakistan är en annan gammal trogen kund i regionen, vars arsenal av missiler framställts med nordkoreansk experthjälp. Så nordkoreanerna har all anledning att se med stor oro på utvecklingen i länder som sedan länge försett dem med stora export- intäkter.