Panmunjom-Seoul. De senaste dagarnas drabbningar mellan Nord- och Sydkorea har varit de värsta på flera år, och spänningen har höjts drastiskt längs den tungt rustade gräns som klyver koreanska halvön.

Krisen påverkar även de svenska och schweiziska officerare som tjänstgör i den neutrala kommission som övervakar efterlevnaden av stilleståndsavtalet från 1953. Veckans dramatik bryter det lugn som normalt präglar de neutrala officerarnas bas vid demarkationslinjen i Panmunjom.

Friden var annars nästan overklig bland de illröda svenska och schweiziska byggnaderna bara några hundra meter från närmaste nordkoreanska övervakningsmast när SvD besökte basen tidigare i november. Besökare brukar fascineras av lugnet på denna bas, där den största faran i vardagslag är de huggormar som kan gömma sig bland de stora, rasslande höstlöven.

– Här i stormens öga brukar det vara mycket stilla, säger överste Ulf Persson, en av de fem svenska officerare som ingår i kommissionen.

Lugnet kan dock brytas av explosioner när något stackars djur trampar på en mina i ingenmanslandet på andra sidan staketet. Och i en tambur finns skyddsvästar och hjälmar redo ifall de neutrala hastigt måste fly sin bas.

Officerarna är givetvis ytterst medvetna om att de befinner sig vid ”världens mest upprustade gräns”. Övervakning pågår dygnet runt, med kameror och avlyssning.

– Vi är iakttagna överallt. Vi avhandlar knappast några hemligheter här. Men vår verksamhet ska ju också vara öppen, säger den erfarne Ulf Persson på trygg skånska.

Observationer, kontroller och rapportering präglar mycket av livet på basen. Officerarna är ofta ute på inspektioner eller utredningar för att granska att avtalet följs. Men Nord­korea tar bara emot utländska inspektioner i undantagsfall och deltar inte heller i reguljära möten i Panmunjom sedan 1990-talet.

Uppdraget kräver lyhördhet, diplomati, vaksamhet och en neutral hållning. Även sydsidan kan överträda stilleståndsavtalet eller vilja utnyttja de neutrala officerarna, påpekar Ulf Persson.

– Det gäller att se upp så man inte blir nyttig idiot åt någon sida.

Kontrasten är stor mellan den neutrala basen och det hotfulla läget efter drabbningen i tisdags. Spänningen steg redan efter Nord­koreas kärnvapenprov i fjol och än mer efter sänkningen av den sydkoreanska korvetten Cheonan i mars. Då avbröts allt sydkoreanskt stöd till Nordkorea, utom en del humanitärt bistånd och det sedan länge planerade återföreningsmöte som nyligen hölls för släktingar från båda sidor.

Det enda samarbete som hittills fortsatt är industrikomplexet Kaesong nära Panmunjom, där 45 000 nordkoreaner arbetar åt sydkoreanska företag.

Lägets allvar underströks redan före tisdagens artilleriattack när SvD träffade Sydkoreas vice utrikesminister Shin Kak-soo i centrala Seoul, som ligger sex mil söder om Panmunjom och därmed inom räckvidden för Nord­koreas artilleri.

Enligt Shin jagas Nord av flera svåra frågor:

– De är inne i ett maktskifte eftersom deras ledare Kim Jong-il är mycket sjuk. De har bråttom att överföra den politiska makten till hans son Kim Jong-un.

– Deras ekonomi är i spillror, särskilt sedan de förra året stoppade sina steg mot en mer marknadsbaserad ekonomi. Det vållade hyper­inflation, och då gick de tillbaka till sin gamla modell. Det slog mycket hårt mot deras ekonomi, och de lider fort­farande av chocken.

– Dessutom är de diplomatiskt isolerade och utsatta för sanktioner av FN:s säkerhetsråd.

Därför inledde Nordkorea i somras en charmoffensiv där de bland annat föreslog ett återupptagande av sexnationssamtalen.

– Men vi är fortfarande skeptiska till all­varet i vad de säger. De måste visa att de är seriösa genom handlingar, inte retorik.

Shin konstaterade samtidigt att regimen i norr har varit oväntat uthållig.

– Den nordkoreanska regimen är unik och mycket oförutsägbar. Det är svårt för oss att förutse dess framtid. Men uppenbart är att Nordkoreas kapacitet har blivit undergrävd sedan början av 1990-talet. Vi vet inte var deras tröskel är, men det interna trycket bara stiger, menar vice utrikesministern.

I en närliggande regeringsbyggnad konstaterar samtidigt den assisterande återföreningsministern Kim Chun-sig att Nordkorea har använt en riskabel taktik det senaste året. Dels har Nord attackerat militärt efter att ha skaffat sig kärnvapen, dels har militären attackerat Syd just som Nord går igenom en maktväxling till tredje generationen i härskarfamiljen, och dessutom har Nord använt militära medel för att pressa Syd att gå med på sina krav.

– Allt detta gör denna kris annorlunda mot tidigare kriser, säger Kim med allvarlig röst.

Vilken slags återförening är målet för Syd­korea?

– Den koreanska halvön har varit delad så länge att skillnaden mellan länderna är stor. Därför kan en återförening bli svår just nu.

Enligt Kim är det mest realistiska att en återförening sker stegvis.

– Vi behöver bevara freden på halvön för att kunna förbättra vårt interkoreanska samarbete och utbyte. Sedan kan det bli fråga om återförening. Därför är det mest brådskande att lösa kärnvapenfrågan, genom samtal mellan Nord och Syd. Så vi har föreslagit flera stimulanser för Nordkorea för att lösa denna fråga. Men de har inte besvarat våra förslag.

– Sedan sexnationssamtalen senast hölls har det gått två år utan framsteg. Under den tiden har Nordkorea genomfört ett nytt kärnvapenprov och sagt att de lyckats utveckla anrikat uran. På flera vis har frågan förvärrats.

För att lösa problemet måste Nordkorea förklara att man ska ge upp sina kärnvapen och även vidta konkreta åtgärder för att visa att det är allvar, anser Sydkoreas regering. Först därefter kan sexnationssamtalen få en viktig roll, framhåller han.

Kommer Kina att godta en återförening?

– Kina kommer att acceptera det. Det ligger också i Kinas intresse, säger Kim Chun-sig.

Att Kina har ett avgörande inflytande understryks av guvernör Kim Moon-soo i provinsen Gyeonggi som omger Seoul och har en lång gräns mot grannen i norr. Han nämns som en tänkbar kandidat för det högerinriktade regeringspartiet Grand National Party i nästa presidentval.

Guvernör Kim vill se ett ”mer aggressivt” humanitärt stöd till Nordkorea än regeringen, och han vill bygga en tunnel under Gula havet från Korea till Kina. Men han är kluven inför Kinas roll.

– Kina backar upp Nordkorea mycket just nu. Nordkorea är stabilt tack vare Kina.

Detta är en mycket stor utmaning för Sydkorea, understryker han.

– På den koreanska halvön är tiden på Kinas sida. Vi förblir öppna för fler samtal men kärnvapenfrågan är ännu olöst. Så tiden är också på Nordkoreas sida. Allteftersom tiden går kommer Nordkoreas atomvapen att bli än mer avancerade. Kina stöder Nordkorea. Och Kina blir allt mäktigare.

Tidens gång har också en annan effekt. Stödet för en återförening oavsett kostnader är på nedgång bland yngre sydkoreaner.

– Många unga vill inte ta några ekonomiska eller politiska risker för en återförening. De har inte samma band med Nord som de äldre, som vill ha en återförening vad den än kräver. De flesta unga vill bara uppnå en återförening genom att införliva Nordkorea på Sydkoreas villkor, berättar Claire Kim som själv ingår i den unga generationen av välutbildade tjänstemän i Seoul.

Enligt opinionsundersökningar föredrar närmare två tredjedelar av Sydkoreas invånare en gradvis återförening, en åsikt som är särskilt dominerande i åldersgruppen 30–50 år. En snabb återförening önskas främst bland dem som är äldre än 50 år. Bland de yngre är de flesta mer tveksamma och vill bara absorbera Nordkorea som en del av Sydkorea.

En annan typ av tidspress framhålls av Sveriges ambassadör i Seoul, Lars Vargö.

– Något måste hända i Nordkorea. Status quo går inte. Att sonen bara tar över och fortsätter som förut ser jag som osannolikt. Klanen Kim har ju inte levererat. Enda alternativet till en fullständig kollaps är att gå den kinesiska vägen, alltså att förena ett auktoritärt politiskt system med marknadsekonomi. Hur många som stöder en sådan utveckling vet man inte, och det kan leda till inre strider.

– Scenariot med en kollaps för Nordkorea fruktar man här. Det skulle utlösa stora flyktingströmmar och bli mycket dyrt, plågsamt och svårt.

Lars Vargö påpekar också att 75 procent av Nordkoreas ekonomi kanske är svart.

– Korruptionen är monumental; den äter upp samhället.

Samtidigt undergrävs systemet av marknadsutvecklingen i Kina.

– Via Kina smugglas sydkoreanska varor och information in i Nordkorea. När systemet väl kollapsar där kan det nog visa sig att nordkoreanerna visste mer om omvärlden än vi trodde, säger Lars Vargö.

Sex mil norrut är nu spänningen extra hög längs den gräns som normalt brukar besökas av flera turistbussar per dag. I Panmunjom fortsätter två neutrala officerare varje dag att punktligt vandra över till det säkerhetsområde som inrättades 1953, trots att Nordsidan sedan många år inte deltar i några möten med kommissionen.

Där finns de världsberömda barackerna, med demarkationslinjen markerad till och med på sammanträdesbordet. Där håller de neutrala officerarna sina möten, och där brukar lätt nervösa turistgrupper vallas runt medan nord- och sydkoreanska vaktposter stirrar nästan hatiskt på varandra.

– Det är ett absurt ställe, konstaterar överste Ulf Persson. Men vi stannar tills det blir fred, eller ett nytt krig, säger han.