Trots att Alfred Nobel redan under sin levnad var en världskändis, ständigt på resande fot och allt rikare, är det efter sin död han blivit odödlig. Hans testamente och stora förmögenhet utgör grunden för Nobelpriset och är en sammanfattning av Alfred Nobels liv och strävanden.

Priset skulle, enligt testamentet, årligen gå till dem som gjort de största forskningsinsatserna på Nobels egna specialområden, kemi och fysik. Hans återkommande sjukdomar gjorde honom intresserad av medicin, som också fick ett pris.

Hans litterära intresse, som bland annat yttrade sig i en omfattande privat korrespondens, poesi och dramer, fick ett pris. Fredspriset, slutligen, som alltså instiftats av en man som redan under sin livstid kallades Dödens Köpman men som också under hela sitt liv hyllade freden och trodde på människans utvecklingsförmåga.

Paradoxen att å ena sidan aktivt arbeta för att förbättra sprängmedel och krut för ammunition, och å andra sidan vara aktiv fredsvän förklarade Alfred Nobel med att hans dynamit ledde till fred mer än alla fredsfördrag. När det väl står klart vilken kraft det finns i hans sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man att avstå från att använda dem. En slående likhet med ”kalla krigets” teori om nukleär terrorbalans.

Däremot kan man fundera över vad Nobel skulle ha tyckt om ekonomipriset (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne). Han avskydde nämligen ekonomi och ekonomiska frågor. Trots att han var framgångsrik företagsledare ville han inte ha med skötseln av företagen att göra. Ledarstilen var i det avseendet modern; Anställ de bästa och ge dem stor frihet att utveckla företagen så blir de lönsamma.

Alfred Nobel, född i Stockholm, växte upp i Sankt Petersburg där pappan startat ett företag, som utvecklade och tillverkade minor åt ryska armén. Där föddes intresset för sprängämnen och speciellt det nya och kraftfulla ämnet nitroglycerin. 1863 återvände familjen till Sverige och startade en sprängämnesfabrik på Söder i Stockholm.

Efter otaliga försök och många misslyckanden som ställde till förödelse och kostade människoliv lyckades Nobel hitta ett medel som gjorde det känsliga nitroglycerinet okänsligt och möjligt att transportera, det blev dynamiten. Han uppfann också tändhatten som fick dynamiten att explodera när man själv ville.

Den ur fredssynvinkel sett mest tveksamma uppfinningen var Nobelkrutet, eller Ballistit, som var ett effektivt och nästan rökfritt krut som ersatte det traditionella svartkrutet.

Vid sin död hade Alfred Nobel fler än 550 egna patent varav de flesta gällde sprängämnen och krut, men han ägde också patent på bland annat konstfibermaterial och en säker gasbrännare.

Privat var Alfred Nobel ensam och sjuklig. Han gifte sig aldrig, men hade en lång vänskapsrelation med sin sekreterare och hushållerska Bertha Kinsky. Vänskapen fortsatte även sedan jon gift sig och fått efternamnet von Suttner. Hon var mycket engagerad i dåtidens fredsrörelse och inspirerade Nobel att instifta fredspriset som Bertha von Suttner fick 1905.