Som nytillträdd generalsekretare för Nato besökte Anders Fogh Rasmussen (i khakifärgad väst) Afghanistan den 6 augusti 2009. När han 13 dagar senare skrev ett brev till landets president Hamid Karzai reagerade USA kraftigt.
Foto: AP
Läckta telegram ger en unik inblick i spelet inom Nato – en allians där USA som mäktigaste land är van att spela första fiolen. Generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen blev därför en omtumlande upplevelse för amerikanerna i Nato-högkvarteret.
Detta visar den hemliga diplomattrafik som SvD har tillgång till i ett samarbete med den norska tidningen Aftenposten.
Av de läckta telegrammen framgår dessutom att amerikaner som är anställda i generalsekreterarens privata kontor läcker känslig information till USA. Det gällde både under förre generalsekreteraren Jaap de Hoop Scheffer och Anders Fogh Rasmussen.
Den tidigare danske statsministern Fogh Rasmussen tillträdde posten som alliansens högste civile företrädare den 1 augusti 2009. Redan inom en månad slog USA:s Nato-ambassad larm till Washington: ”Vi har fått en inblick i Rasmussens ledarstil”.
Irritationen gällde Afghanistan där presidentval skulle hållas och en ny shia-muslimsk lag som begränsade kvinnors rättigheter förbereddes. Detta är känsligt eftersom Natos krigsinsats i Afghanistan bland annat motiveras med att trygga en framtid för kvinnorna. Men det enda Nato-länderna kunde enas om var att frågan fick anstå till efter presidentvalet där president Karzai väntades bli återvald.
”Trots att praktiskt taget alla allierade argumenterat för att en Nato-reaktion skulle komma först efter valet, så beslutade Rasmussen att gå före med ett brev till Karzai”, klagade USA:s Nato-ambassad till Washington. Rasmussen försvarade sig med att han inte kunde vänta och var i sin fulla rätt att överlämna ett privat brev.
Därmed inleddes ett spel med ombytta roller. Medan det traditionellt varit så att Natos generalsekreterare följt USA blev det nu Washington som fick springa efter generalsekreteraren.
Å ena sidan rapporterade USA:s Nato-ambassad att Fogh Rasmussen ”charmats” och var beredd att gå ryssarna längre till mötes än USA och andra allierade önskade. Å andra sidan oroades Washington över att han offentligt skulle säga att Estland, Lettland, Litauen och Polen behövde försvarsplaner, vilket kunde provocera Ryssland.
Från Washington instruerade State Department sin Nato-ambassadör Ivo Daalder att göra klart för generalsekreteraren att om dansken agerade utan enhälliga beslut i ryggen skulle resultatet bli split och splitting – både inom och utom Nato.
Ivo Daalder krävde å sin sida av Washington i december 2009 att de blixtsnabbt skulle sätta ner foten om försvarsplaner för Baltikum. Detta så att USA och Tyskland skulle hinna prata sig samman innan generalsekreteraren i samma ärende mötte Natos militärkommitté och överbefälhavaren för Europa.
Fogh Rasmussen har avböjt att kommentera Wikileaksdokumenten. Men att hans ledarstil först irriterade diplomater från Natos stormakter intygar Sveriges Nato-ambassadör Veronika Wand-Danielsson:
– Han kom in som en tidigare regeringschef, van att spela en exekutiv roll och med direktkontakter till alliansens huvudstäder. Hans ledningsfilosofi är att undvika att viktiga frågor byråkratiseras, urvattnas och i värsta fall blockeras i en organisation som drivs av konsensusbeslut. I dag har Fogh Rasmussen en stark förankring både i huvudstäderna och bland ambassadörerna. Nato-toppmötet i Lissabon i november där en ny strategi antogs och där den ryske presidenten Medvedev deltog var en stor framgång för honom.
