– Aldrig förr har Bashar al-Assad varit så isolerad, sade USA:s FN-ambassadör Susan Rice efter torsdagens omröstning i FN:s generalförsamling.
Med 137 röster mot 12 fördömde generalförsamlingen i en icke bindande resolution ”de utbredda och systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Syrien”. Fördömandet riktas bara mot Bashar al-Assads regim, inte mot desertörerna i Fria syriska armén. I resolutionen uppmanas Assad att följa Arabförbundets krav på att lämna över makten till sin vicepresident. Enligt Arabförbundets plan ska en samlingsregering därefter bildas och fria val utlysas.
– Detta vägrar Bashar al-Assad. Hans familj har styrt Syrien i mer än 40 år. Massakrer har begåtts tidigare i Hama. Nu sker det i Homs. Bashar al-Assad är kriminell. Det syriska folket vill inte se honom vid makten längre, säger Khaled Khoja, representant i Turkiet för oppositionens paraplyorganisation SNC, Syriska nationalrådet.
Men oppositionens propåer biter inte på Kina och Ryssland, som tidigare lagt in veto i FN:s säkerhetsråd mot ett fördömande av Assadregimen. I generalförsamlingen röstade de också nej, liksom Iran.
Rysslands FN-ambassadör Vitalij Tjurkin förklarar Moskvas nej med att resolutionen var ensidig och inte lade någon skuld på den väpnade oppositionen. Kina förordar förhandlingar mellan parterna.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon skuldbelägger däremot regimen för dess urskillningslösa beskjutning av civila, omvandling av sjukhus till tortyrcentrum och fängslanden av barn.
– Det vi ser utgör nästan med all säkerhet brott mot mänskligheten, säger Ban Ki-Moon enligt nyhetsbyrån AP.
Det militära motståndet får en allt viktigare roll i upproret mot Assad. Fria syriska armén, FSA, som leds av en avhoppad flyg- överste, tar inte instruktioner från Syriska nationalrådet.
–Men sedan en dryg månad tillbaka har vi beslutat att öka koordinationen mellan SNC och FSA, säger Khaled Khoja på telefon från Istanbul till SvD.
Han hävdar att generalförsamlingens resolution ger lagligt utrymme för en multinationell styrka som kan gå in i Syrien med ”fredsbevarande trupper” i syfte att stoppa blodbadet. Assadregimen däremot fördömer sådana tolkningar som kränkningar av Syriens integritet.
Natohögkvarteret i Bryssel får höra många locktoner från Qatar och andra arabiska Gulfländer som vill intervenera, säger en källa i Bryssel.
–Men Natoländerna är pas- siva. Libyeninsatsen har ändrat synen på vad Nato kan uppnå, säger källan.
Natos Libyeninsats, som även Sverige deltog i, har efter Gaddafis fall lett till ett maktvakuum som fylls av miliser som tar saken i egna händer. De slipper straff när de torterar, bränner ned hem eller plundrar i sina hämndaktioner, rapporterar Amnesty i sin nya Libyenrapport.
Qatar, som aktivt stödde upp- roret mot Gaddafi, gav redan vid jultid signaler till Natoländerna att det var dags att förbereda en liknande insats i Syrien. Men Frankrikes president Sarkozy, som har ett presidentval framför sig, såg att Libyeninsatsen inte gav honom önskad politisk utdelning. Han och andra västledare vet dessutom att Assad har mer inhemskt stöd än vad Gaddafi hade.
–Bedömningen är att det kan bli inbördeskrig i Syrien om regimen faller. Och för en humanitär stödinsats krävs ett beslut i FN:s säkerhetsråd enligt kapitel 7, säger en bedömare vid Natohögkvarteret.
Men Syriska nationalrådet väntar på det möte som ska hållas i Tunis den 24 februari med en grupp Assadkritiska länder som kallar sig ”Syriens vänner”. Värdlandet Tunisien har nyligen brutit förbindelserna med rege- ringen i Damaskus.
– Vad som blir nästa steg vet vi först i Tunis. Men Arabförbundet vill skicka fredsbevarande trupper som ska skydda de områden där minoriteter som alawiter och druser lever, liksom civila i städer som Homs och Hama, säger Khaled Khoja från Istanbul.
Saudiarabien, en av de ledande nationerna i de arabiska Gulfländernas samarbetsråd GCC, är också pådrivande, enligt Khoja. Saudiarabien, som var med om att slå ned Bahrains demokratirörelse, är ingen demokrati. Khaled Khoja kommenterar:
– En demokratisering i Syrien kan varken väst eller Gulfländerna genomföra, den måste vi göra själva. Nu handlar det främst om att stoppa dödsmaskinen i Syrien. Assad måste förstå att han hotas av en koalition av länder. Nu känner han inte det, eftersom han stöds av Ryssland och Iran.
