Klockan var fyra på morgonen den 16 april när polisens elitstyrka Delta smög sig upp för trapporna på Hotel Las Américas i staden Santa Cruz, som är centrum för motståndet mot Evo Morales.

De sprängde dörrarna till tre rum på fjärde våningen och efter en kort eldstrid – de låg och sov, hävdar andra – var tre män döda: irländaren Michael Dwyer, Árpád Magyarosi, ungrare/rumän och Eduardo Rózsa Flores, bolivian av ungerskt ursprung, som utpekas som ledare för den sprängda ”terroristcellen”.

Två andra i gruppen, en kroat/bolivian och en ungrare, togs levande och fördes till La Paz, huvudstaden.

Medan de tre sönderskjutna kropparna visades upp i boliviansk tv sade myndigheterna att de hade avslöjat en mordkomplott: Morales och hans vicepresident Álvaro García Linera skulle mördas av ”internationella legoknektar”.

Polisen hade också hittat en vapengömma i Santa Cruz, som kunde kopplas till gruppen. Den låg även bakom ett sprängdåd två dagar tidigare mot det hus där stadens kardinal Julio Terrazas bor, sade polisen – vilket verkade underligt med tanke på att kardinalen är en känd motståndare till Morales.

– Dessa terrorister har kopplingar till en fascistisk extremhöger, förklarade García Linera och syftade på den ljushyade elit av europeiskt ursprung som styr i Santa Cruz, landets rikaste provins, där olja, gas, boskap och bördig jordbruksmark gjort många förmögna.

För dem är ”El indio” (indianen) Morales och hans socialistparti det stora hotet mot deras traditioner, privilegier och inkomster. Därför kräver Santa Cruz – och de andra provinserna i öst – ökat självstyre. Starka krafter vill till och med bryta sig loss från Bolivia för att slippa centralregeringen i La Paz uppe på högplatån, där majoriteten av landets fattiga indianbefolkning bor.

Men frågorna hopar sig? Vilka står bakom den påstådda terroristgruppen? Vilka finansierar den? Hur upptäcktes den? Varför skickade Morales poliser ända från La Paz för att oskadliggöra dem? Kunde de inte tas levande?

Och varför hade Eduardo Rózsa Flores kommit ”hem” efter alla år i Europa, denne författare, poet, journalist, äventyrare och veteran från krigen på Balkan? För att bygga upp en hemlig milis i sina gamla hemtrakter?

Han föddes i Santa Cruz, pappan ungrare av judisk börd, mamman bolivianska. En statskupp i Bolivia tvingade familjen i exil i Chile 1972. Men efter Augusto Pinochets militärkupp året därpå flydde familjen till Ungern, där Rózsa Flores gick på universitet och militärakademi – och drömde om att återvända till Latinamerika för att följa i Che Guevaras fotspår.

När Jugoslavien började falla sönder blev han krigskorrespondent för den spanska tidningen La Vanguardia. Han stred som frivillig på Kroatiens sida och blev kroatisk överste och hedersmedborgare 1993.

– Han levde ett hektiskt liv, fullt av händelser, platser, människor, skvaller, goda och dåliga rykten, säger den ungerska regissören Ibólya Fekete, som gjorde en film om hans liv, ”Chico” (2001), med Rózsa Flores själv i huvudrollen.

– Han passade inte in någonstans, säger Fekete i en tidningsintervju.

Efter kriget i Kroatien återvände Rózsa Flores till Ungern, där han konverterade till islam – efter en kortare tid hos Opus Dei, det konservativa katolska brödraskapet. I hans värld var det inte långt mellan ytterligheterna.

När nyheten kom om att Rózsa Flores hade dödats i Santa Cruz var de lokala ledarna snabba att kräva en internationell polisutredning. Och de avfärdade regeringens påståenden om att ”terroristgruppen” har kopplingar till de styrande i provinsen.

Men sex dagar senare visade ungersk tv en intervju med Eduardo Rózsa Flores, där han berättar att han skulle resa till Santa Cruz ”för att man befarar en attack från regeringen”.

– Jag har blivit ombedd att organisera försvaret av staden och provinsen Santa Cruz, säger han, men berättar inte vilka som kallat på honom.

– Vi är beredda att, inom några månader, utropa självständighet och skapa ett nytt land, säger Rózsa Flores i intervjun, som spelades in i Ungern i höstas - men under förutsättning att den inte fick visas så länge han levde.

Han försäkrar att han inte åker dit för att störta regeringen i La Paz eller president Morales, bara för att försvara ”sitt land”.

– Nu åker jag till mitt hemland, och om något skulle hända mig där: än se'n då?