1989 kungjorde den burmesiska militärjuntan att man bytt namn på landet från ”Burma” till ”Myanmar”. Anledningen sades vara att ”Burma” var ett namn från den brittiska kolonialtiden som dessutom innefattade bara den burmanska folkmajoriteten, medan ”Myanmar” skulle vara ett mer inhemskt namn som också inkluderade landets alla etniska minoriteter.

Inget kunde vara historiskt och språkligt mer felaktigt.

Landet har alltid hetat bama pyi (pyi=land) på burmesiskt vardagsspråk och, om man vill vara lite mer högtravande och officiell, myanmar naing-ngan (naing-ngan=stat). Bägge namnen betyder exakt samma sak och det ena inkluderar inte fler eller färre icke-burmanska folk än det andra.

Redan vid självständigheten från Storbritannien 1948 hette landet officiellt pyidaungsu myanmar naing-ngan, (pyidaungsu= union) medan man i nationalsången använde det mer vardagliga bama pyi. Burmas demokratirörelse vänder sig mot att man använder ”Myanmar” internationellt därför att det reflekterar ett godkännande av juntan. För övrigt är det internationell praxis att ett land använder sitt eget språk när man talar om andra länder.

Vi svenskar insisterar till exempel inte på att ryssar, albaner och japaner måste säga ”Sverige” när de talar om vårt land på deras respektive språk. Därför använder vi liksom brittiska BBC och många andra internationella medier ”Burma” och inte ”Myanmar”. Bertil Lintner