Obuchi Hisae, 30 år, är gravid och på väg till Hongkong med sin make Aki.

–Vi var bokade på den här semestern redan innan. Men nu känner jag att jag sviker min familj och vänner, säger Obuchi.

Köer på hundratals meter slingrade sig genom terminalen. Många multinationella bolag har evakuerat sin personal av säkerhetsskäl. Svenska bolag i Japan, som Ericsson, har skickat ut all utom nödvändig teknisk personal. Först till staden Osaka i söder och sedan ut ur landet.

Finansbolag hyr privatjet för sina toppchefer.

–Jag blir chockad när jag hör att utlänningar lämnar landet. Våra myndigheter säger att situationen inte är så allvarlig, säger Obuchi.

Hon och Aki sitter vid gaten och tittar på en storbilds-tv som visar räddningsarbetet från tsunamin.

–Det känns fel att åka på semester nu, upprepar hon.

På förmiddagen i går hade extremt höga nivåer av strålning gjort det omöjligt för arbetarna att komma nära den skenande reaktorn. Nivåerna låg 400 gånger högre än vad en normal person bör utsättas för under ett år.

Medan vi pratar skakar marken återigen i ett litet efterskalv. Japan har på några dagar drabbats av katastrofer som var och en skulle få många samhällen att falla sönder i kaos. I Japan fortsätter folk med sina liv, medvetna om att katastrofer är en del av livet på en ö i skarven mellan två tektoniska plattor.

–Det enda man kan göra i ett sånt här läge är att behålla lugnet. Man måste acceptera fakta, säger Obuchi.

Det är en demonstration av lugn värdighet och mod som har imponerat på världen. Hon medger att radioaktiviteten skrämmer henne. Men visar det inte utåt.

–Den här katastrofen har gett mig stor respekt för japanerna. De är lugna och organiserade, säger Angela Zhang, en kinesisk ingenjör på japanska företaget Toshiba som har blivit tillsagd att åka hem.

I kön till flygbolaget Cathay Pacific står universitetsläraren Toshiko Iimura, en 50-årig späd kvinna med glasögon. Hon är på väg till Hongkong för en fyra dagar lång konferens tillsammans med sin make.

–Vi skulle hellre stanna i Tokyo och skydda vårt hus, säger hon:

–Japan kommer att komma tillbaka, säger hon övertygat.

Hon berättar att katastrofen fått många att börja tänka över sina liv.

–Vi har blivit för arroganta. Nu tar varorna slut i butikerna, inget toapapper, ingen el, tågen går inte. Det här är ett tillfälle till förändring, börja spara energi och leva i samklang med naturen, säger hon.

Stämningen på flygplatsen är lugn och alla köar ordnat. Zhang berättar att hennes släktingar därhemma är mer oroade än hon.

Obuchi säger att hon har funderat över möjligheten att det blir en total härdsmälta och att Tokyo – världens befolkningsmässigt största storstadsregion måste evakueras.

–Då åker jag till mina släktingar i söder. För att skydda babyn, säger hon.

Japanska medier har gått till hård attack mot Tokyo Electric Power Co, Tepco, som driver kärnkraftverket, för att mörka krisen. Aki säger ändå att han litar helt och hållet på myndigheterna.

–Men det gör mig förvånad att en massa specialister redan har gjort sitt bästa, och ändå fortsätter det att komma nya explosioner, säger Aki.