Stridsvagnar, artilleri, helikoptrar och nu även stridsflyg har satts in mot begravningståg och demonstrationer i Syrien.
Men det har inte tystat protestvågen. Tvärtom har den växt i styrka.
Bara i helgen, efter det att undantagstillståndet formellt avskaffades, dödades över 120 personer. Invånarna i staden Daraa, där protesterna började i mars, befinner sig i ett tillstånd av belägring, avskurna från omvärlden.
Sedan i tisdags har ytterligare 35 personer dödats i Daraa och människor vågar inte lämna sina hem av rädsla för att bli nedskjutna, berättar satellitkanalerna Al-Jazeera och Al-Arabiya som lyckats tala med Daraabor via det jordanska mobilnätet.
– På onsdagen sattes stridsflyg in mot Daraa. Det var det man var rädd att Gaddafi skulle göra mot Benghazi, innan FN beslutade om en flygförbudszon över Libyen och Nato började bomba Gaddafis ställningar, noterar en EU-diplomat.
Men ledarna i EU, Nato och USA – för att inte säga Israel – ser på Assads Syrien med helt andra ögon än på Gaddafis Libyen. Det kan bli nya sanktioner mot Damaskus, men sådana har klanen Assad levt med tidigare och de lär inte bita.
Det finns fler skäl till varför världen inte tillämpar samma måttstock mot Assad som mot Gaddafi. Syrien är etniskt och religiöst blandat och har ett mer strategiskt läge än Libyen. Majoritetsbefolkningen i Syrien är sunnimuslimsk, medan klanen Assad tillhör en minoritet, alawiterna.
I fråga om Syrien framträder en ohelig allians där Israel, USA och Iran vill att Assad sitter kvar vid makten. De vet vad de har men inte vad de får, om regimen skulle falla. För Israel har stilleståndslinjen mot Syrien varit den lugnaste i årtionden. Obekräftade uppgifter gör gällande att Assads kusin, affärsmannen Rami Makhlouf, skulle förhandla via tyska mellanhänder om priset för att offra Syriens stöd till det Iranstödda shiitiska Hizbollah i Libanon.
Syriens kända opposition är liten och till stor del till åren kommen. Men bakom protesterna på gatorna i Daraa, Homs, Banias och Latakia ligger inte dessa kända oppositionella.
Regimen försöker spela på omvärldens och syriska sekularisters rädsla för fanatisk islamism genom att hävda att upproret skulle drivas av sunnimuslimska extremister.
Syriska statsmedier påstår att invånarna i Daraa skulle ha bett armén skydda dem mot ett islamistiskt maktövertagande.
Men syriska oppositionella betraktar statsmedierna med vämjelse. Författaren Faraj Bayrakdar, som lever i exil i Stockholm sedan han släppts ur syriskt fängelse, hävdar att det är en propagandalögn att Syrien skulle bli islamistiskt om regimen Assad faller.
– På 1940- och 50-talen hade vi demokrati i Syrien. Kommunisterna var då starkare än de islamiska grupperna. När arabvärldens diktatorer faller försvagas de islamiska fanatikerna. Det är i stället regimerna i arabvärlden som behöver de islamiska fanatikerna på olika sätt. Om de inte redan fanns skulle regimerna skapa dem.
I dessa dagar av blod och kallt stål i Syrien står Faraj Bayrakdar i daglig kontakt med syriska regimmotståndare i hemlandet. Även han lyckas ringa kontakter i det isolerade Daraa. I måndags skickades stridsvagnar in i staden. Faraj Bayrakdars kontakter berättade att Daraaborna är utan rinnande vatten, utan el, utan tillgång till syriskt mobilnät eller internet, utan matförråd.
– De har inte ens mjölk till barnen. Mina kontakter bad mig berätta för världen att Daraas invånare behöver mjölk och mediciner. De ber mig att få Internationella PEN, Amnesty och andra organisationer att agera. Jag vet att världen inte kommer att göra det om det inte finns dokumentation, så jag ber dem skicka namn på de döda, säger Bayrakdar.
Han själv släpptes i november 2000 ur syriskt fängelse efter fjorton år. Om dessa fasor, inklusive i det ökända Tadmourfängelset i öknen, berättar han i den självbiografiska boken Språkets och tystnadens otaliga svek: en satanisk komedi från den syriska säkerhetstjänstens fängelser.
Han fortsätter att betrakta händelseutvecklingen i Syrien med en blandning av vrede, sorg och ironi.
– Efter att ha varit i kraft i 48 år avskaffade Bashar al-Assad i torsdags undantagstillståndet i Syrien. På fredagen dödades 122 personer, på en enda dag. Ska det vara så önskar jag mig undantagstillståndet tillbaka, säger den syriske författaren med ännu ett utslag av svart humor.
Bitte Hammargren bevakar Mellanöstern för SvD. bitte.hammargren@svd.se
