För Vitryssland har subventionerad rysk olja och gas under många år varit en hörnsten i ekonomin. Det gav inte bara landet billig energi för egna behov, rysk olja har också bearbetats i Vitryssland för att sedan exporteras med miljardintäkter i vinst. I takt med att den diktatoriske presidenten Lukasjenko blivit alltmer fientligt inställd till makthavarna i Moskva har dock Ryssland minskat sina förmånliga avtal, vilket Lukasjenko inte accepterar. I går blev krisen akut.
Under måndagen sände rysk tv ovanligt detaljerade samtal mellan den ryske presidenten Dmitrij Medvedev och Gazproms chef Alexej Miller.
– Vitryssland är medvetet om sin skuld, men vill betala med råvaror. Men Gazprom vill inte acceptera att skulden betalas med maskiner, smör, ost eller i andra former, sade Miller till Medvedev och Gazproms chef ville införa restriktioner i gasleveranserna.
– Dra i gång de åtgärder som behövs, replikerade Medvedev.
Gaskonflikten är symboliskt för relationen mellan de båda länderna. Vitryssland har länge varit Rysslands mest lojala partner och länderna har ett omfattande militärt och ekonomiskt samarbete.
Relationen mellan länderna försämrades drastiskt när Lukasjenko och dåvarande president – och Rysslands nuvarande premiärminister – Vladimir Putin blev osams. Inofficiellt berättar Kremlkännare att Putin helt enkelt inte tål Lukasjenko.
Lukasjenko har inte tvekat att visa sitt missnöje över att ha mist mycket av sin privilegierade ställning hos de ryska makthavarna.
Han har uteblivit från viktiga säkerhetsmötena mellan de forna sovjetstaterna och när Putin i våras besökte Minsk var inte Lukasjenko på plats. Den vitryske presidenten hälsade demonstrativt i stället på sin nye bäste vän, Venezuelas president Hugo Chávez.
Trots att Vitryssland ligger mitt i Europa och har de tre EU-länderna Polen, Litauen och Lettland som grannar har Lukasjenko envist lyckats försvara sin diktatur och hållit sig kvar vid makten under 16 år. Det sker med klassiska sovjetmetoder: Löner och pensioner är låga, men betalas ut i tid. Oppositionella politiska partier liksom regimkritiska tidningar förbjuds. Och säkerhetstjänsten har infiltrerat i stort sett hela samhället.
Lukasjenko har tidigare lyckats spela ut EU och Ryssland mot varandra. När Lukasjenko efter Georgienkriget hösten 2008 intog en självständig linje gentemot Moskva och i stället flirtade med EU belönades han snabbt med lättnader i tidigare restriktioner och miljardlån i dollar av Internationella Valutafonden.
Risken för Lukasjenko är dock att de upptinade relationerna med EU återigen snart försämras eftersom det väntar presidentval i Vitryssland inom ett år. Lukasjenkos enda chans att behålla makten är nämligen att öka förtrycket och då lär EU reagera negativt. Men han har knappast råd att vara osams med Ryssland och EU samtidigt. Därför kommer dagens gaskrig högst olämpligt för den vitryske diktatorn.
