Teleza Green (längst till höger) är mormor till sex föräldralösa barn sedan hennes ena dotter dött i aids. Nu är även andra dottern Fanny (i mitten) döende och lämnar efter sig tvåårige Thomas. Alla familjens män är redan döda i aids.
PHALOMBE På ålderns höst har Elda och Jarine Kachulu blivit småbarnsföräldrar igen. Sedan döttrarna tynat bort i aids har Elda och Jarine tagit över vårdnaden av sina sex barnbarn.
Av de två döttrarnas män är den ena redan död och den andra ligger döende i en grannby. Och hur många av barnbarnen som också bär på viruset, det vet ingen.
Aidsepidemin slår sönder familjer, kulturella mönster och samhällsstrukturer. I generationer framåt kommer spåren av farsoten att märkas. Det gäller lika mycket här i Malawi som i resten av Afrika, den kontinent som drabbats hårdast av epidemin med 25 miljoner smittade.
Det som under normala väderförhållanden är en tragedi blir under år med svår torka en total katastrof.
I Afrika är det mormödrarna som får bära det tyngsta lasset. Aidssjuka kvinnor söker hjälp hos sin mor. Efter dödsfallet blir barnen kvar hos mormor.
Man ser det överallt. Den starka mellangenerationen dör undan, de som i sina mest produktiva år skulle ha försörjt barn och gamla. De sista pengarna försvinner till mediciner och begravningar.
De som bli kvar är för svaga att klara det hårda arbetet på åkrarna. Och den förödande, fördärvande hungern blir bara värre.
Elda och Jarine har i dag skördat några mogna frukter från ett mangoträd som står mitt på gårdsplanen. Frukten ligger och väntar på ett fat, dagens enda måltid. Under årets torka, den värsta Malawi minns, har mangoträdet räddat livet på familjen Kachulu.
En bit bort i samma by hälsar jag på hos en annan mormor i samma situation, eller kanske värre. Hon är änka och kan inte dela bördan.
– Vi är många häromkring, förklarar Theleza Green. De unga dör, vi gamla blir kvar.
Bredvid sig, där hon sitter på marken utanför sitt enkla hus, har Theleza sällskap av dottern Fanny.
Fanny har svept en sjal om sin son Thomas, som ser yngre ut än sina två år. Fanny verkar matt och tanig med insjunket ansikte, det typiska utseendet på en aidssjuk. Fanny är döende och Theleza förbereder sig inför ännu en dotters bortgång.
Jag frågar hur de klarar att försörja sig. Svaret är att de inte alls klarar sig, de lider och hungrar. Utan hjälp från grannar, Frälsningsarmén och någon gång en säck majs från FN-organet WFP hade de svultit ihjäl vid det här laget.
För de minsta barnen finns sjukhusens specialkliniker för undernärda, som en sista utväg. Där möter jag en annan mormor. Lose Sisya håller sin 2-åriga dotterson Martin lutad över ena axeln. Svettpärlor blänker pojkens panna, han har feber och är svårt undernärd.
Lose Sisya berättar att hennes dotter dog för en månad sedan, och lämnade Martin och hans 12-åriga syster i hennes vård. Det fanns flera barn däremellan, men de dog alla i aids, det ena efter det andra. Även lille Martin kom till världen med hiv i blodet.
I tre veckor får han en kur med näringsförstärkt mat för att repa sig.
Lose Sisya försöker försörja familjen, hennes man är handikappad och oförmögen till arbete. Men åkrarna är ändå så snustorra att det inte finns något att hämta där.
– När jag sitter här på kliniken i tre veckor med Martin vet jag inte hur de ska klara sig hemma. Jag hoppas att någon välvillig granne har någon mat att dela med dem.
I södra Malawis största stad Blantyre söker jag någon med överblick och hamnar hos informationschefen Andrew Miller vid den amerikanska organisationen SPI, Population Services International. De arbetar med kampanjer mot hiv-spridningen.
– Aidskrisen har en enorm inverkan på matproduktionen. I vissa områden är mer än 20 procent smittade. När den som ska arbeta ligger sjuk ökar bara fattigdomen, förklarar Andrew Miller.
– Lyckligtvis är traditionen att dela med sig och ta vara på varandra starkare i Afrika än i Väst. Släkten tar ansvar för föräldralösa barn. Men vartefter krisen fördjupas prövas lojaliteten allt hårdare, eftersom resurserna krymper. Speciellt under en allvarlig torka.
– Under torkan tvingas många kvinnor till prostitution för att överleva. Det ökar hiv-spridningen.
Andrew Miller märker hur både kristna och muslimska religiösa ledare blivit öppnare för aidspropagandan.
– Aidssjuka stämplas inte längre som syndare.
Det finns dock traditioner i det malawiska samhället som bidrar till att sprida viruset, förklarar han. Exempelvis förväntas en bror till en död man ta över änkan. Det förekommer också gruppvåldtäkter på kvinnor som inte fått barn med sin make, med syfte att göra henne gravid.
