Oppositionspolitikern Moncef Markouzi hälsades välkommen av en stor samling människor på Tunis internationella flygplats när de politiska omvälvningarna fortsatte på tisdagen i Tunisien.
Foto: Thibault Camus/AP
Ingen kan säkert veta vem som bestämmer i Tunisien. Läget förändras från timme till timme. Efter en dag av protester på Tunis gator hoppade först fyra nya ministrar av. Några timmar senare – efter det att utegångsförbudet infallit – meddelades att interimsregeringens premiärminister Mohamed Ghannouchi, en övervintrare från den hatade Ben Alis regim, lämnat det gamla maktpartiet RCD. Han sitter ändå kvar som premiärminister. Att han lämnar sitt gamla parti kan ses som en taktisk manöver, avsedd att blidka de upprörda demonstranter som inte vill se det gamla gardet kvar vid makten.
Även interimspresidenten Foued Mebazaa lämnade RCD, ett parti som förknippas med Ben Alis fallna envälde och brutala polisstat.
Mohamed Ghannouchis interimsregering hann inte bli ens ett dygn gammal innan ministrar började hoppa strömhopp. På tisdagen förklarade fackföreningsrörelsen UGGT:s ledning att den inte kan erkänna Ghannouchis regering där nyckelposterna besatts av män från det gamla gardet. Det ledde först till tre ministrars avhopp. Senare på dagen, när tårgasmolnen låg tunga utanför inrikesministeriet, hoppade även en minister från vänsterpartiet Tajdid av.
Då hade först demonstranter tågat mot Tajdids högkvarter och krävt att även dess ledare Ahmed Ibrahim skulle lämna sin post som minister för högre utbildning.
Medan Ibrahim satt i krismöte talade SvD:s utsända med Hichem Skik, chefredaktör för partiets tidning Tariq al-Jedid (Den nya vägen):
- Det är rätt att folk får säga sin mening. De intellektuella, den politiska klassen och det civila samhället anser att det finns element i den nya regeringen som ger dåliga signaler. För att övergångsprocessen ska fungera måste den ha befolkningens stöd, sade Skik.
- Vi behöver en samlingsregering som inkluderar fler grupper från det civila samhället och färre från RCD. Eller inga RCD-ministrar alls. Det partiet har gjort oss så mycket ont.
På tisdagen återvände också en av oppositionsledarna, Moncef Marzouki, från sin påtvingade exil. Han kräver att övergångsregeringen rensas från Ben Alis gamla förtrogna.
Ben Alis gamla polisapparat märks också över allt i maktkampens Tunisien. Trots att regeringschefen på måndagskvällen förklarade att det ska råda pressfrihet griper civilklädd polis in när SvD:s utsända tar bilder och talar med folk på gatorna.
En civilklädd man i exklusiv yllerock föser handgripligen in oss i ett gathörn och kräver att vi ska visa våra pass efter det att vi – med butiksägarens och kundernas medgivanden – tagit bilder av människor som bunkrar livsmedel på ett varuhus.
Men några kvinnor läxar upp den civilklädde polisen. De säger till honom att det råder nya tider nu och att det är slut på sådana fasoner.
Redan klockan två bommas matbutiken igen. Tungt beväpnad militärpolis posteras utanför för att förhindra plundringar.
- Det är inte bristen på bröd som är vårt problem utan bristen på värdighet, säger en ung kvinna, innan civilklädd polis hugger tag i hennes pojkvän som vill visa upp sin brödpåse för SvD.
