Goldstonerapporten, där både Israel och Hamas utpekas som skyldiga till krigsbrott, är epokgörande. Men när rapporten skulle tas upp i FN:s människorättsråd i Genève i oktober tvärvände oväntat palestiniernas president Mahmoud Abbas och ville lägga rapporten på hyllan. Han gav instruktioner till sin Genèveambassadör om att den skulle läggas på is tills vidare.
Då tog det hus i helsicke på Västbanken.
– Om vi hade haft en armé då så hade det blivit en statskupp, säger förre ekonomiministern Basem Khoury.
När Abbas tvärvände lämnade han själv in sin avskedsansökan.
President Abbas – mest kallad Abu Mazen – var utsatt för hårda utländska påtryckningar. Enligt Basem Khoury uttalades även förtäckta hot mot presidentens barnbarn i Ramallah. Och kanske förstod Abbas inte hur viktig rapporten var för hans eget samhälle.
Basem Khoury, som då bara hade varit ekonomiminister i drygt fem månader, bestämde sig för att göra vad han kunde för att rädda rapporten och få upp den till omröstning inom FN-systemet.
– Det var mitt moraliska ansvar. Jag var då ordförande i en nationell kampanj för att bistå krigsoffren och deras familjer i Gaza. Jag hade suttit med personakter av offren: män, kvinnor och barn, säger den politiskt oberoende och kristne Khoury, som i höstas lämnade regeringspolitiken.
Han är tillbaka som vd på ett familjeägt läkemedelsföretag i Ramallah och ordförande i det palestinska industriförbundet. Han tar till ett Bibelcitat för att förklara sitt beslut att avgå:
– Jesus lär oss ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Varje minut jag stannat som minister hade jag förlorat min själ.
Dagarna före omröstningen i FN-rådet var han i Genève för att lobba för ett palestinskt medlemskap i världshandelsorganisationen WTO. Men mest energi lade han ned på att vinna röster för Goldstonerapporten.
– Samma dag som man skulle rösta i Genève skickade jag ett sms till vår ambassadör där. Det löd: ”Legat sömnlös. Stora saker på gång i dag. Lycka till. Kör hårt”. Ambassadören ringde omedelbart tillbaka och frågade: ”Vad menar du med kör hårt? Våra instruktioner är att dra oss tillbaka”.
Genèveambassadören och många andra ledande palestinier hade då helst velat sjunka genom jorden. Al-Jazeera påstod i tv-sändningar som sågs i hela arabvärlden att ministrar i Ramallah agerat utifrån snöda egenintressen.
Fatahfolk tog avstånd från sin president. Förtroendekrisen var fatal. För första gången i sitt liv författade den USA-utbildade Basem Khoury ett brev på arabiska: sin avskedsansökan. Men presidenten vägrade ta emot den.
Khoury gav sig inte. Några dagar senare, tillbaka i Europa, tog han bladet från munnen.
– Jag sade i direktsändning på Al-Jazeera att det gjorts ett förödandemisstag. I stället för att låta beskyllningarna hagla mellan oss måste vi,om vi vill att de skyldiga ska stå till svars för krigsbrott, se till att få upp rapporten på bordet igen.
– Tv-sändningen förändrade dynamiken. Människor slutade tala dumheter.
Arabvärlden och de muslimska staterna började i stället diskutera hur de skulle få upp Goldstonerapporten i FN-rådet.
Och så blev det.
– President Abbas ringde mig, hans söner ringde och tackade mig för det. De försökte övertala mig att stanna. Men jag vägrade. Jag hade lärt mig vilket smutsigt spel politik är.
