Enligt nuvarande konstitution väljs Rysslands president på fyra år och han får bara sitta två mandatperioder i rad. Presidenten har dock, till skillnad från i USA, möjlighet att efter ett uppehåll på nytt ställa upp i presidentvalet.

Redan när Vladimir Putin i våras lämnade över presidentmakten till sin egenhändigt valde efterträdare Dmitrij Medvedev och själv tog posten som premiärminister spekulerades i att Putin ville komma tillbaka som president. I det scenariot fanns också planen att Medvedev skulle lägga ett lagförslag som innebar en förlängd mandatperiod.

När det gäller Putins framtida planer finns, lite förenklat, två skolor bland ryska analytiker. Den ena företräds bland annat av Rysslands kanske främste kremlolog (studier av maktkampen i Kreml), Olga Krysjtanovskaja, som hävdar att Putin bara tillfälligt har lämnat presidentposten.

Det var därför Putin ville ha sin trognaste medarbetare Dmitrij Medvedev som efterträdare, för att inte Putin själv skulle riskera att hamna i onåd hos den nye presidenten. Mycket tyder också på att det fortfarande är Putin som har störst inflytande över såväl rysk inrikes- som utrikespolitik.

Andra ryska analytiker menar dock att Putin är trött på att stå i maktens centrum och istället skulle söka en mindre utsatt post som chef för gasjätten Gazprom eller i Internationella olympiska kommittén.

Men det finns mycket som talar för att Vladimir Putin ser som sin livsuppgift att fortsätta styra Ryssland. I så fall är det nya lagförslaget helt logiskt. Med val bara vart sjätte år kan den nuvarande maktapparaten styra än mer ostört för eventuella inhemska motståndare och Väst får ännu färre tillfällen att kritisera de ryska valen.

Efter två relativt fria parlamentsval 1993 och 1995 har nämligen ryska val blivit alltmer odemokratiska. Det började 1996 när kampen stod mellan Boris Jeltsin och kommunisten Gennadij Ziuganov. Då var det Jeltsin som gynnades, även om det inte kritiserades i Väst eftersom en representant för det gamla Sovjetunionen stod för motståndet.

Under 2000-talet har valutgångarna både i parlaments- och presidentval blivit allt lättare att förutse. Det har fuskats under rösträkningen, men framför allt har valkampanjerna varit odemokratiska. Det har under Putins åtta år vid makten inte funnits utrymme för en enda politisk motståndare att marknadsföra sina åsikter till en bred rysk allmänhet.

Putin är populär och har gett miljoner ryssar höjd levnadsstandard och ett nytt självförtroende. Men en förklaring till hans höga siffror i opinionsundersökningar är också att det inte finns någon fri debatt om politiken och att presumtiva politiska motståndare stoppas tidigt.

Men allt är inte förutsägbart i rysk politik och den pågående finanskrisen har skapat en spännande situation. När även det ryska folket drabbas av åtstramningar riskerar Putins namn att solkas i kanten. Som president hade han kunnat skylla på sin premiärminister och avskeda denne. Nu är han själv ansvarig för regeringens arbete.

Putin är mycket känslig för kritik och därför blir det intressant att se hur han – och president Medvedev – hanterar den uppkomna situationen.