Massivt tryck på politikerna att agera

Det är inte första gången vi ser israeliska krigshandlingar inför ett val. 1996 ledde dåvarande premiärminister Shimon Peres operation Vredens druvor mot Hizbollah i södra Libanon. Men det slutade med en katastrof när 106 civila som sökt FN-skydd i den lilla orten Qana dödades i ett israeliskt anfall.

Shimon Peres förlorade valet 1996 till Likudledaren ”Bibi” Netanyahu. Idag hoppas Netanyahu bilda regering efter valet den 10 februari. Israeliska analytiker utesluter inte att det blir en koalition mellan Likud och Labourledaren Ehud Barak. Den senare är idag försvarsminister och militärt an- svarig för anfallen mot Gaza.

Det vore dock fel att säga att Israels flyganfall bara beror på valet. Ehud Olmerts regering har varit satt under inrikespolitiskt tryck att agera mot Hamas qassamraketer, trots att dessa inte har skördat tillnärmelsevis lika många dödsoffer som israeliska attacker mot palestinska mål. Krigets vinnare i Israel är hittills Ehud Barak. Hans siffror har stärkts med nära 50 procent under krigets tre första dagar. Men det är för tidigt att säga om de siffrorna kan hålla i sig.

Det är sex veckor kvar till valet och vad som kan få slut på kriget är en öppen fråga.

Varför skulle Hamas i dagsläget vilja avblåsa striderna och därmed rädda Ehud Baraks politiska karriär? frågade sig Gideon Levy, kolumnist på tidningen Haaretz, när jag talade med honom igår.

– Världen, med undantag av en del på den arabiska gatan, vill se Hamas slaget i kriget. En katastrof, som den i Qana 1996, kan få slut på kriget. Men annars kan israelisk militär fortsätta att bomba och Hamas fortsätta att skicka iväg qassamraketer, säger Gideon Levy.

Om raketerna från Gaza fortsätter kan Ehud Barak känna sig pressad att gå in med marktrupper, även om han troligen vill undvika det. Israelisk militär vet av lång och bitter erfarenhet att marktrupper i Gaza betyder förluster på den egna sidan. Den israeliska opinionen är känslig för egna förluster. Det visade det 34 dagar långa Libanonkriget mot Hizbollah 2006.

Gazakriget har paralleller till Libanonkriget. Då som nu är Ehud Olmert israelisk premiärminister. Och då som nu talar de israeliska ledarna om att de ska utrota ”terrorismens infrastruktur” – med ett tyst gillande från USA-stödda regeringar i arabvärlden, som inte vill se Iranstödda radikaler växa sig starka i sina egna länder.

Men Hizbollah överraskade 2006 genom att hålla emot längre vad israelerna väntat sig. Olmert blev kritiserad hemma, Amir Peretz fick gå som försvarsminister, liksom Israels ÖB, medan Hizbollahledaren Hassan Nasrallah hyllades som en hjälte på den arabiska gatan.

En följd av detta krig i Gaza är att Syrien har avblåst sina fredssamtal med Israel. Igår eldade Hassan Nasrallah från Beirut på de arabiska folkopinioner, som demonstrerat sitt stöd för Hamas. Nasrallah uppmanar det egyptiska folket att ”resa sig” för att bryta blockaden mot Gaza. Egyptens ledare spelar ett farligt spel när de utmålas som ”förrädare” och som medskyldiga till isoleringen av Gaza.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg