Den vithårige 63-årige demokratiske Connecticut-senatorn Christopher Dodd vandrar några få steg i Iowakylan. Ut ur den gulmålade kampanjbussen, med ett jätteporträtt av honom och brandmannafackets logga målade på sidorna, och in i en pizzarestaurang i utkanten av lilla Fairfield.

–Uppförsbacke! sammanfattar Chris Dodd läget med ett godmodigt skratt.

Han vet, jag vet, de flesta i salen vet att det inte lär bli han som utses till demokraternas presidentkandidat.

–Jag älskar det jag gör, svarar han spontant på enkla frågan Varför?

Men, tillägger Dodd, med över 30 år i kongressen ville han göra ett försök. Detta trots att vita manliga senatorer misslyckats i åratal (läs: partikollegerna John Kerry, 2004, och Joe Biden, både 1988 och i år, eller republikanen John McCain, 2000, kanske i år). Fast i valtal på den sista bussturnén i Iowa före gårdagskvällens nomineringsmöten släpper han fram känslorna:

–Jag höll henne i famnen och sa till mig sjäv: Vilket liv, vilket land, vilken slags värld kommer min lilla flicka att växa upp i?

Flickan är hans dotter Grace som skulle ha fötts den 11 september 2001. Men läkarna bestämde sig för att skjuta upp förlossningen ett par dygn eftersom sjukhusen inom en vid radie runt New York var fullbelagda med skadade i terrorattackerna.

Dodd inplaceras oftast i vänsterdemokratfacket, men röstade för Irakkrigsresolutionen. Själv lyfter han fram att han baxat igenom förslag via inviter över de skarpa blockgränserna. På sistone har han, via sin stol i bankutskottet, engagerat sig i den djupnande bolånekrisen.

En snarast förnärmad min följer på min fråga om inte en presidentvalskampanj ändå är alla egotrippers moder.

–Nej, nej, nej, jag har varit med för länge, snarast fräser Dodd, underförstått för att besvara sådant struntprat.

Han går sedan från bord till bord, pratar, skämtar, skakar händer och lyssnar när det visar sig att fadern till en av de närvarande vittnade i Nürnbergrättegången efter andra världskriget. Tidigare i år utkom Dodd med boken Letters from Nuremberg om sin fars, sedermera senatorn Thomas J Dodd som var en av chefsåklagarna, brev hem till sin hustru och barn, däribland minstingen Chris.

Dodd, och de övriga i botten i opinionsmätningarna, är tacksamma för att det är stater som Iowa och New Hampshire som röstar först. Här har de faktiskt en chans att göra avtryck, med mindre budgetar och mindre personalresurser.

–Jag gör mitt bästa. Jag har inte lika mycket pengar eller några kändisar som de andra.

Några i pizzarestaurangen motsvarar också själva idealbilden av den välinformerade Iowaväljaren, som träffat flera kandidater och vägt dem mot varandra. En, Deborah Pogel, beundrar Dodds familjepolitiska framgångar, men tänker nog inte rösta på honom.

En annan, Larry Marek, dök upp för att önska lycka till, eftersom han redan bestämt sig för att stötta Dodd, mest för den långa erfarenheten i tunga in- och utrikespolitiska frågor.

–Han ger ett gott intryck, konstaterar Larry Marek.

Talesättet Varje röst räknas stämmer mer i Iowa än någon annanstans men de högst tio rösterna på Pizza Ranch som Dodd kan ha säkrat förslår inte särskilt långt.