Officiellt är det domare Viktor Danilkin som i Chamovnitjeskijs rättssal i Moskva avkunnar domen. Det är dock ingen tvekan om att domen bestäms av de ryska makthavarna – frågan är om det sker i Dmitrij Medvedevs presidentadministration eller i premiärminister Vladimir Putins regeringskansli. Det här är nämligen i högsta grad en politisk dom där advokaterna eller åklagarens argumentation även med ryska mått väger ovanligt lätt.
För att förstå betydelse av onsdagens dom krävs en bakgrund:
I slutet av 1990-talet ansågs Chodorkovskij tillhöra ”rövarbaronerna”, män som i uppgjorda auktioner roffat åt sig stora tidigare statliga bolag. Genom att ge stora bidrag till internationella välgörenhetsfonder förbättrade Chodorkovskij sitt skamfilade rykte och han fick därigenom prestigefyllda kontakter, framför allt i USA och i Stor- britannien. Han planerade också egna oljeledningar för oljeexport till Kina och förhandlade med de amerikanska företagen Exxon-Mobil och Chevron om att sälja ut delar av sitt företag.
I början av 2000-talet var Chodorkovskij Rysslands rikaste och i särklass mest kände affärsman. För att öppna dörren för internationella investerare anlitade Chodorkovskij revisionsfirman Pricewaterhouse, vilket innebar ett trendbrott för ett ryskt storbolag. Han blev därigenom än mer accepterad i Väst.
Den självständiga och lätt kaxiga ledarstilen retade dåvarande president Putin och när Chodorkovskij våren 2003 också ekonomiskt började stödja oppositionspartier blev det för mycket. Putin, med sin närmaste man Igor Setjin som pådrivare, beslöt att stoppa Chodorkovskij.
När affärsmannens privata Tupolev 154 gick ned för landning i Novosibirsk den 25 oktober 2003 stormades planet av maskerade, välbeväpnade soldater och Chodorkovskij fördes till Moskva.
Efter en utdragen rättegång och 583 dagar i häkte för affärsmannen föll domen: åtta års fängelse för korruption och skattesmitning. Några månader senare såldes Yukos produktionsbolag Yugansk i en uppgjord auktion till konkurrenten Rosneft, där Putins kompis Setjin nyss blivit styrelseordförande.
Putin och hans korrumperade vänner hade därmed slagit två flugor i en smäll: Fått Chodorkovskij inburad och skickad till ett arbetsläger i ett avlägset hörn av Sibirien och dessutom tagit kontroll över Rysslands mest framgångsrika oljebolag.
Både Putin och Setjin är nu rädda för vad en frisläppt Chodorkovskij ska kunna göra. De befarar att han kan bli ett samlande namn för oppositionen och även göra anspråk på att få tillbaka Yukos.
Därför inleddes i början av förra året en ny rättegång med nya anklagelser. Det handlar om stöld av andelar i dotterbolaget VNK samt att Yukos skulle ha köpt olja för billigt från sina dotterbolag – och därmed tömt dessa bolag på sina tillgångar. Försvarsadvokaterna pekar i första fallet på att Yukos betalat för andelarna i VNK och som svar på det andra hänvisas till att de ”drabbade” dotterbolagen gjorde en vinst på två miljarder dollar under den angivna tiden.
Utredningsmaterialet är på drygt 40000 sidor, och experter SvD talat med hävdar att anklagelsepunkterna ”är helt gripna ur luften”. Chodorkovskij har under den 20 månader långa rättegången varit mycket aktiv och han var känsloladdad när han i sitt avslutningsanförande vände sig direkt till domare Viktor Danilkin:
– Jag vill att domstolar i mitt land ska bli oberoende så att vi inte lämnar spår av totalitarism i arv till våra barn och barnbarn. Alla förstår att er dom kommer att gå till den ryska historien.
Dmitrij Medvedev håller säkert med i den förhoppningen. Den ryske presidenten har sedan sitt tillträde våren 2008 lagt fokus på kampen mot korruption i landet och framför allt på den utbredda korruptionen inom domstolsväsendet. Den juridiskt utbildade Medvedev har också flera gånger talat om vikten av att Ryssland moderniseras och liberalieras.
Åklagaren har yrkat på 14 års fängelse och om det skulle bli ett nytt långt fängelsestraff kommer knappast någon i Ryssland, eller utanför landets gränser, att ta Medvedevs ord på allvar i fortsättningen.
Redan anser många att Medvedev ”säger rätt saker, men inte åstadkommer några konkreta förbättringar” och att han går i Putins ledband.
Det är alltså en förtroendefråga för den ryske presidenten, och en fråga om han har mod att gå emot två av Rysslands mäktigaste män – Vladimir Putin och Igor Setjin.
