EU-parlamentet har sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december beslutsrätt på en rad nya områden, såsom EU:s handelspolitik, polis- och säkerhetsfrågor och jordbruks- och fiskepolitik. Dessutom får parlamentarikerna större kontroll över EU:s gemensamma budget.
När Johannes Hahn, österrikisk kandidat som nominerats till kommissionär för EU:s regionalpolitik, förhördes i parlamentet ägnade han största delen av sina tre timmar i heta stolen med att försäkra enskilda ledamöter från unionens alla hörn om att just deras regioner även i fortsättningen skulle få massor med EU-pengar.
Johannes Hahn fick också ett ovanligt trevligt bemötande av kammaren, något som gav upphov till idel putslustigheter i europeiska medier om lättköpta parlamentariker.
Andra kandidater fick det minst sagt hett om öronen. Bilderna på den skakiga och panikslagna bulgariskan Rumiana Zjeleva under förhöret som inte bara kostade henne kommissionsjobbet men också nerverna – Zjeleva har lagts in på sjukhus – kommer för lång tid framöver att påminna EU-länderna om att välja sina kommissionärer med största omsorg.
Framför allt så illustrerar de tuffa utfrågningar som en del av kandidaterna fick utstå att parlamentet inte tänker förspilla sin nya makt, vare sig i valet av kommissionärer eller i politiska sakfrågor.
Redan under den första sittningen i Strasbourg, dit parlamentarikerna reser en gång i månaden för intensiva debatter och omröstningar, uppkom en konflikt som visar på den nya maktfördelningen.
EU-parlamentet hotade att blockera Swift-avtalet, som innebär att uppgifter om européers banktransaktioner överförs till amerikanska myndigheter, i syfte att spåra eventuell finansiering av terrorism.
Parlamentarikerna sade att EU-kommissionens och regeringarnas förhandlare försökt kringgå deras rätt till medbestämmande genom att undanhålla dem förhandlingsdokumenten och sedan skylla på långsamt översättningsarbete, något som församlingen inte tänkte acceptera.
Swift-avtalet är bara ett i en lång rad avtal om kontroversiell dataöverföring som ska klubbas under året 2010, och som kräver EU-parlamentets godkännande.
Amerikanska och europeiska tjänstemän är oroliga för att parlamentarikerna, som i allmänhet är känsliga i frågor om datasäkerhet och personlig integritet, kan bli ett hinder för nya, transatlantiska antiterroravtal.
Parlamentet har också redan flaggat för det kan stoppa en del av de frihandelsavtal som EU är i färd med att färdigställa. Parlamentet måste till exempel godkänna frihandelsavtalet med Sydkorea, EU:s största någonsin.
Men ledamöter från länder med stora bilindustrier och textilindustrier oroar sig för att billiga koreanska bilar och kläder väller in i Europa, och kan tänka sig att förkasta hela dokumentet.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso torde ha insett under förhörsdagarna, då parlamentet gång på gång hotade att underkänna hans kommission och politiska trovärdighet, att parlamentet inte längre är en tandlös diskussionsklubb för uttjänta politiker.
Både han och huvudstäderna gör bäst i att samarbeta är budskapet.
