Tjeckiens oberäkneliga senat befinner sig för tillfället i rampljuset. På högsta politiska nivå runt om i EU spekulerar man i dessa dagar om det i denna senat går att skrapa ihop den 3/5-dels majoritet som krävs för att Tjeckien på onsdag skall godkänna Lissabonfördraget. Saknas den kvalificerade majoriteten faller fördraget. Då är det oåterkalleligen dött.
Det blir en strid på kniven. Dagsnoteringen i spekulationerna säger att avgörandet hänger på bara två röster.
Dramatiken har hamnat i denna vanligtvis mycket undanskymda institution på grund av det kaotiska läget i Tjeckiens inrikespolitik. Den regering som premiärminister Mirek Topolanek lett förlorade en förtroendeomröstning i mars och avgår på fredag. Dagen därpå ersätts den av en opolitisk expeditionsministär som skall styra landet fram till nyvalen i oktober.
Under tiden skall den även sköta Tjeckiens ordförandeskap i EU fram till 1 juli, då Sverige tar över.
Läget inför den avgörande omröstningen på onsdag kompliceras av att förhållandet till EU och Lissabon-fördraget splittrar det konservativa partiet ODS. Där finns den öppet EU-negativa hållning som Tjeckiens statschef, presidenten Vaclav Klaus aktivt företräder och den mer EU-positiva linje som Mirek Topolanek försökt försvara. Och för att den nödvändiga 3/5-dels majoriteten skall nås på onsdag så krävs förmodligen att åtminstone sju av de 33 senatorerna från ODS-partiet röstar för Lissabonfördraget.
När Tjeckiens andra kammare i februari godkände fördraget skedde det med bara fem rösters övervikt. Hälften av ODS-rösterna gick till nej-sidan trots att regeringschefen Topolanek den gången kunde lägga tryck på sina partivänner. Det inflytandet saknar han på onsdag.
Dessutom påstår utomstående observatörer att ledamöterna i senaten knappast gå att nå med påtryckningar, i synnerhet inte om det skulle kopplas till utländska aktörer i EU-kretsen. Det skulle uppfattas som utländsk inblandning och de EU-negativa opinionerna i ODS-partiet kämpar för att värna Tjeckiens suveränitet.
Om Lissabon-fördraget godkänns i Prag så återstår ytterligare två hinder.
Den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe förväntas under de närmaste veckorna avkunna ett utslag som säger att fördraget är förenligt med Tysklands grundlag. Därefter väntar en ny folkomröstning i Irland, sannolikt i oktober.
Inför den har irländarna fått ett löfte från övriga EU om ett antal garantier som förmodas underlätta en ja-seger. Hur de exakt skall utformas bestäms på EU-toppmötet i juni.
De optimistiska kalkylerna säger att Lissabon-fördraget skulle kunna träda i kraft vid årsskiftet. Det skulle förbättra handlingskraften i EU-systemet både inåt och utåt samt göra det möjligt att under de närmaste åren släppa in nya medlemsländer.
Om däremot resultatet av omröstningen på onsdag i Tjeckens senat utfaller negativt stå avslutas ratifikationsprocessen. Lissabon-fördraget som är resultat av knappt tjugo års mödosamma förhandlingar för att reformera EU landar i papperskorgen. De politiska konsekvenserna av ett sådant allvarligt bakslag skulle bli svåra att överblicka, särskilt som de sammanfaller med en dramatisk ekonomisk tillbakagång.
