Den nye påven Benedictus XVI väntas fatta limbobeslutet något av de närmaste åren; katolska kyrkan arbetar långsamt.
Det finns för kyrkan dels religiösa dels taktiska skäl att avskaffa det ålderdomliga och märkliga begreppet.
Katolska kyrkan införde limbo på 1200-talet på initiativ av Thomas av Aquino. Det var en barmhärtighetsgärning mot alla spädbarn som avled innan de hann döpas. Före Thomas av Aquino sändes barnen direkt till helvetet, om än dess lindrigaste form.
Det kan röra sig om många miljoner, kanske miljarder, spädbarn som snart ska släppas ut ur limbo och invadera himlen.

Limbo är varken himmel eller helvete utan ett mellantillstånd där de bortgångna spädbarnen försmäktat. Det är oklart hur mycket de lidit, kyrkan har vid olika tidpunkter intagit olika ståndpunkter.
Att föräldrarna led är helt klart; kvarlevor av spädbarn hittas ibland invid gamla kyrkogårdar, där föräldrarna försökt begrava mylingar - odöpta spädbarn, födda i lönn och säkert i många fall mördade - så nära vigd jord
som möjligt.

Begreppet limbo har blivit allt mer otidsenligt och svårt att försvara ur religiös synvinkel. Förre påven Johannes Paulus II ville bli av med det och Benedictus, som uttalat sig mot limbo, väntas göra slag i saken och så att säga förpassa limbo till limbo.
De taktiska skälen för att avskaffa limbo är att katolicismen växer överallt, utom i Europa.
Många av tillväxtländerna är fattiga, med åtföljande hög barnadödlighet. Det kan bli lättare att värva proselyter om mödrarna vet att deras barn hamnar i himlen i stället för i limbo.

Även abortfrågan spelar in. Katolska kyrkan betraktar abort som mord. Aborter blir allt vanligare och det är knappast rimligt att alla dessa foster placeras i limbo. Som oskyldiga mordoffer borde de snarare höra hemma i himlen.
I limbo har katolska kyrkan även placerat goda ickekristna, som gamla testamentets profeter och en och annan muslim. Det är oklart om dessa vördade judiska och muslimska herrar nu också ska till den katolska himlen.
I litteraturen och
konsten intar limbo en viktig plats, med början i Dantes klassiska skildring i Den gudomliga komedin där limbo beskrevs som en förgård till helvetet.