Mitt under brinnande krig bildade rebellerna sitt styrande råd. Syftet var att erbjuda politiskt och militärt ledarskap, trygga grundläggande service åt medborgarna och representera Libyen utomlands. Den sistnämnda uppgiften föll på Mahmud Jibril som blev rörelsens internationelle talesman – och ofta benämns tillförordnad premiärminister.
Jibril fick i uppgift att marknadsföra den libyska revolutionen utomlands. Det senaste halvåret har han därför rest i skytteltrafik mellan Benghazi och de europeiska huvudstäderna för att söka ekonomiskt bistånd, diplomatiskt erkännande och militärt stöd för rebellernas kamp.
Mahmud Jibril, född 1952, är doktor i statsvetenskap utbildad i Egypten och USA. Han återvände till Libyen för att undervisa på universitetet i Benghazi men 2007 övertalades han av Gaddafis yngste son Seif al-Islam att delta i det omfattande arbetet med att omstrukturera landets ekonomi.
I fyra år arbetade Jibril för regimen och tog fram strategier för ekonomiska reformer. Parallellt med sitt arbete för regimen deltog han dock i projekt för ökad demokratisering och lyckades skapa sig ett namn som politisk tänkare utomlands samtidigt som han höll sig väl med Gaddafis regim.
Sedan revolutionens början har Jibril genomfört en imponerande diplomatisk offensiv och träffat representanter för bland annat Frankrike, Italien, Storbritannien och USA. Arbetet gav resultat när allt fler länder erkände rebellernas råd som Libyens rättmätige regering, Gaddafis tillgångar frystes och Nato gav sig in i konflikten med sina luftstridskrafter.
Efter Tripolis fall har rebellernas ledarskap flyttats från Benghazi till huvudstaden och landets nya ledarskap står inför flera stora utmaningar. Libyen har i princip inga offentliga institutioner, inget parlament, inget egentligt rättsväsende, ingen valmyndighet och inga politiska partier. Att ordna fria val i den miljön kommer att sätta Jibril och hans kollegor på prov.
Rebellerna dras också med interna splittringar där olika fraktioner förenats i kampen mot Gaddafi men kan ha olika uppfattningar om landets framtid. Bedömare fruktar att stam- och klanlojaliteter ska få landet att spricka eller att Libyen ska delas i en östlig och en västlig del.
Men trots sina många skillnader har rebellerna enats om ett utkast till grundlag där rådets socialister, liberaler, islamister och andra fraktioner enats om att sträva efter ett nytt, stabilare styre. Vid en presskonferens nyligen drog Jibril upp visionen för framtiden.
–Vi ska bygga ett nytt Libyen med alla libyer som bröder för en civil och demokratisk stat.
