Förslaget till avtalstext som nu har lagts fram går ut på att samtliga länder går med på en färdplan till ett globalt klimatavtal som ska träda i kraft år 2020. Det innebär att Kina, USA och Indien, som hittills inte har bekänt färg, accepterar ett avtal som på sikt innebär åtaganden om minskade utsläpp.

Men Lena Ek är bekymrad över att texten är så blek.

– Jag är ledsen över att texten ligger på en så låg ambitionsnivå. Det blir svårt att förhandla upp nivån eftersom det här är vad tre stora utsläppsländerna har gått med på, säger hon till SvD.se.

Miljöministern konstaterar att knäckfrågan om att avtalet ska vara legalt bindande inte beskriver hur bundna de olika parterna är.

Hon påpekar även att en formulering saknas om att olika länder ska ha olika slags åtaganden för att minska sina klimatutsläpp. För många utvecklingsländer är det mycket viktiga ord.

Dessutom ligger tidshorisonten för lång fram, att avtalet ska träda i kraft först år 2020.

Vi håller nu på och diskuterar texten med de minst utvecklade länderna och ö-nationerna. Mycket pekar på att de har samma åsikter som vi i EU.

Nu väntar diskussioner med de 120 länder som har enats med EU om de klimatpolitiska ambitionerna, och förhandlingar för att försöka nå en överenskommelse som alla är med på under kvällen och natten.

Tiden är kort, påpekar Lena Ek.

– Den här stunden har vi har väntat på i två veckor, eller egentligen ett år, sedan förra konferensen, säger hon.

För att hon ska kunna åka hem nöjd måste färdplanen till ett nytt klimatavtal vara vassare och att en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet vara klar.

Nu gäller det att förbättra kvalitén i texten och den sista frågan blir om vi ska säga ja eller nej till det här paketet.

LÄS OCKSÅ: Så ser läget ut i förhandlingarna

LÄS OCKSÅ: Temperaturen ökar 3,5 grader