Bakgrundsfakta
Undersökningen syftar till att opartiskt undersöka mediernas rapportering om kampanjen inför folkomröstningen. Den utförs av Tomas Andersson Odén, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, och Stein Ove Grønsund, norsk journalist med många års erfarenhet av biståndsarbete, och tidigare i många år bosatt i Venezuela. Finansieringen kommer från Svenska Institutet och Norska utrikesdepartementet.
Det är tredje gången teamet undersöker Venezuelanska mediers bevakning inför val och folkomröstningar. Tidigare har de gjort det 2004 (folkomröstning) och 2006 (presidentval).
Teamet samarbetar med en grupp assistenter, rekryterade 2004 från de lokala universitetens medieutbildningar. Några studerar fortfarande, andra arbetar i mediebranschen. Ingen av dem arbetar på de undersökta medierna.
I år har också inletts ett samarbete med professor Andrés Cañizalez på Universidad Católica Andrés Bello i Caracas. Syftet är att universitetet på sikt ska överta huvudansvaret för medieundersökningarna.
Resultat mm
Undersökningen har gjorts på mediernas bevakning perioden 5/11-30/11 (för pressen även 1/12). Årets undersökning omfattar 7 TV-stationer, 4 radiostationer och 3 tidningar.
10 av medierna är privata, 4 är statliga.
Varje dag har mediernas rapportering om folkomröstningen granskats. Varje nyhetsartikel eller nyhetsinslag i stationernas viktigaste nyhetssändningar har granskats för sig. Totalt omfattar analysen mer än 1 600 nyhetsinslag i TV, mer än 1 100 radionyheter och strax under 1 000 tidningsartiklar.
Vi har konstaterat att många av medierna ger en ensidig bild av kampanjen. Den som bara följer ett medium riskerar att få en mycket grovt förenklad bild av vad folkomröstningen handlar om. Det gäller både statliga och privata medier. Endast två TV-stationer, en radiokanal och möjligen också en tidning ger någorlunda fyllig och balanserad information. Övriga medier rapporterar starkt förenklat och partiskt. Till de som rapporterar starkt partiskt hör samtliga statligt ägda medier, men också många av de privata.
Huvudproblemet är att bara en sida får komma till tals i inslagen. I bara 5 procent av inslagen och artiklarna får båda parter komma till tals på någorlunda lika villkor. Ca 20 procent är notiser där ingen av parterna får komma till tals, i övriga 75 procent ges bara ena sidan möjlighet att argumentera. Och i majoriteten av medierna är det dessutom samma sida varje gång. Detta har varit vårt huvudbudskap i de två delrapporter vi presenterat offentligt under valrörelsens gång.
Vi har inte vid något tillfälle specifikt pekat ut de statliga – eller de privata – medierna som bättre eller sämre. Problemet är att idén om allsidig nyhetsrapportering har dålig förankring i de stora Venezuelanska medierna, vilket innebär att allmänheten har haft svårt att bilda sig självständiga uppfattningar inför söndagens folkomröstning.
Tomas Andersson Odén, fil dr, medieforskare, Göteborgs Universitet
