Grundreglerna för samarbetet i EU bestäms genom avtal mellan medlemsländerna som kallas fördrag. Det senaste slutförhandlades i Nice år 2000 (Nice-fördraget). Ett särskilt inkallat konvent arbetade fram ett förslag till hur EU:s samlade fördragsverk skulle förändras, förenklas och sammanfattas i ett dokument, det så kallade ”konstitutionella fördraget”, som antogs av stats- och regeringscheferna 2004.

Folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna stoppade det förslaget 2005. Det nu föreliggande förslaget som kallas ”Reformfördraget” återupplivar delar av det konstitutionella fördraget genom tillägg och förändringar i Nice-fördraget. Det betyder att bara de nya delarna blir föremål för godkännande (ratifikation).

Ett huvudsyfte med reformfördraget är att förbättra EU:s arbetsmetoder. Därför utökas användningen av kvalificerad majoritet som beslutsform på drygt 40 områden. Samtidigt övergår EU:s ministerråd så småningom (2014/2017) till ”dubbel majoritet”, baserad på 55 procent av antalet medlemsländer och 65 procent av unionens befolkning.

Det rättsliga samarbetet flyttas över till EU:s gängse samarbetsform, med minskad vetorätt om än försett med diverse skyddsmekanismer (nödbromsar). Inom avgränsade samarbetsområden införs ökade möjligheter till fördjupat samarbete för en mindre grupp medlemsländer.

Kontinuiteten i ledning förbättras genom att Europeiska rådet (toppmötet) även formellt blir EU:s högsta organ och får en permanent ordförande (”president”) som utses för 2,5 år. Denne ska utåt företräda EU. Samtidigt föreslås att ministerrådets ”hög representant” (”utrikesminister”) samtidigt blir vice-ordförande i EU-kommissionen och därmed den samlande ledaren för EU:s utrikesförvaltning.

Med effektivitetsargument föreslås också att antalet ledamöter i EU-kommissionen efter 2014 minskar så att de motsvarar två tredjedelar av antalet medlemsländer. Därigenom blir i ett rotationssystem varje medlemsland utan ”en egen kommissionär” var tredje mandatperiod.

För att förstärka EU:s demokratiska förankring får nationella parlament för första gången en direkt och aktiv möjlighet att påverka EU. Samtidigt stärks EU-parlamentets ställning genom ökade befogenheter som medlagstiftande instans.

För att stärka skyddet av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter ansluts EU till Europarådets konvention samtidigt som EU:s egen stadga om grundläggande rättigheter blir bindande.

Rolf Gustavsson

Rolf Gustavsson

Fler artiklar

Tipsa andra

Vad är det här?

Utrikes | Mest lästa