Den evige optimisten har han kallats, mannen som nu ser ut att bli EU:s ende premiärminister som är född före andra världskriget. Fast han ser betydligt yngre ut än sina 71 år, tack vare ansiktslyftningar, hårimplantat och solarier. Hälsan är också i någorlunda skick sedan hans hjärta fått hjälp av en pacemaker.

Silvio Berlusconi har gjort en lång klättring: från smörsångare på nattklubb och dammsugarförsäljare till mäktig finanskung och politisk ledare. Hans finansimperium har gjort honom till Italiens rikaste man med en uppskattad förmögenhet på 12 miljarder dollar. Pengarna har tjänats på ­medier, reklam, försäkringar, livsmedel och jättelika byggprojekt. Därtill äger han fotbollslaget AC Milan.

Nu tycks han dessutom ha lyckats med bravaden att bli premiärminister för tredje gången. Själv säger han att partifränderna övertalat honom att ställa upp igen för hans erfarenhet och handlingskraft.

Första gången Berlusconi fick väljarnas förtroende var 1994, då han just hoppat in i politiken med sitt parti Forza Italia. Han utnyttjade det svarta hål som uppstått i‑politiken efter att hela partisystemet rasat samman till följd av korruptionshärvan ”Mani Pulite”.

Då satt han bara sju månader vid makten. Men när Berlusconi kom tillbaka 2001 lyckades han vara kvar som premiärminister i‑fem år – Italiens längst sittande regering sedan andra världskriget.

Berlusconis problem anses främst vara hans många roller som kolliderar. Att både vara landets mäktigaste medieägare med de tre största privatkanalerna och samtidigt politiker är oförenligt, menar kritikerna.

Minst sex gånger har han också ställts inför rätta för bedrägeri, mutor och skattebrott.

Men många italienare förfasas inte lika mycket över detta som omvärlden. Visst tycker vissa att han skämmer ut Italien, men förvånansvärt många ser honom som en framgångens man som också kan leda landet till välgång och lycka.