Exakt i vilket land Meles Zenawi dött, och av vilka orsaker, är ännu förborgat i den sekretess som alltid omgett maktens innersta kammare i Addis Abeba. ”En infektion tillstötte” var allt 85 miljoner etiopier fick veta via den statsstyrda televisionen.

Meles sågs senast offentligt vid G20-mötet i Mexiko i juni. Sedan dess har det kommit regeringsuttalanden om att han är på bättringsvägen och snart tillbaka.

Meles lämnar efter sig ett rikare Etiopien, som visat anmärkningsvärd tillväxt i ett decennium. För första gången har Etiopien en medelklass.

Men han lämnar också efter sig ett land med extrema interna spänningar, olösta etniska problem och konflikter med Eritrea och Somalia.

Meles testade en period att lätta på friheterna. Parlamentsvalet 2005 kom som ett andningshål och man tillät något så unikt som direktsända tv-debatter utan censur. Oppositionen kunde bedriva valkampanj och vann över en tredjedel av parlamentets platser.

Motreaktionen blev brutal. När demonstranter tågade ut på gatorna och beskyllde regeringen för valfusk sköts 200 ned och minst 10 000 politiskt aktiva och journalister kastades i fängelse. Efter benådningar fängslades åter oppositionens förgrundsgestalt Birtukan Medeksa 2008 efter ett besök i Sverige, där hon träffat socialdemokraternas ledning. Uttalanden i Sverige räckte för livstids fängelse.

– Vi kommer aldrig att släppa Birtukan. Någonsin. Klart slut. Det är en död fråga, sade Meles Zenawi, men gick ändå efter internationella påtryckningar med på benådning 2010.

Nästa val 2010 visade hur grundligt krossad oppositionen var. Av parlamentets 546 platser fick den styrande koalitionen EPRDF, med allierade, alla mandat utom två.

I ett land med demokratisk underskott uppstår alltid osäkerhet när den starke mannen dör. Maktskiften i Etiopien har alltid varit blodiga. Det senaste ägde rum 1991 när Meles Zenawis gerilla från Tigray i norr störtade Mengistu Haile Mariams blodiga regim. TPLF-gerillan hade då slagits mot centralmakten i 17 år. Numera heter det styrande partiet EPRDF, Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front, som är en etnisk koalition mellan olika landsändar.

Författningen säger inget specifikt om vad som händer vid ett dödsfall som detta. Under Meles sjukdom har vice premiärministern Hailemariam Dessalegn skött hans dagliga uppgifter och ska fortsätta under en övergångsperiod. Hailemariam är inte tigrayan som Meles, utan från södern. Det är något nytt, eftersom tigrayanerna dominerat så länge.

Meles död innebär alltså inte ett maktskifte, utan ett personskifte. Personer med god kännedom om landet betonar att man inte ska förvänta sig några snabba förändringar, vare sig internt eller gentemot omvärlden. Det styrande koalitionen sitter säkert och man har haft tid på sig att förbereda successionen.

Dödsfallet reser ändå en rad ödesfrågor: de frusna relationerna med Eritrea efter gränskriget år 2000? Trupperna i Somalia? De etniska spänningarna inne i Etiopien? Det finns väpnade och terroriststämplade motståndsgrupper bland den största folkgruppen oromo och hos somalierna i Ogadenprovinsen.

Samt frågan om hur länge tigrayanernas dominans kan fortsätta. De är bara sex procent av befolkningen. Fortfarande är säkerhetsapparaten och försvaret i deras händer. Det är en formidabel och stridserfaren armé, förmodligen störst och starkast i subsahariska Afrika.

Bland dem som befarar ett maktvakuum märks USA, Etiopiens närmaste allierade. En tillfällig svaghet kan exploateras av fiender i Somalia och Eritrea. USA backar upp de etiopiska trupperna i Somalia och amerikanska drönare lyfter från etiopiska baser. Meles sågs, trots sina demokratiska brister, som en garant för stabilitet på Afrikas instabila horn. Pentagon har värnat om Meles medan USA:s utrikesministerium skrivit kritiska rapporter om mänskliga rättigheter och förtryck, som finns att läsa via Wikileaks.

I all osäkerhet står ekonomin som en stabilisator. Det land som alltid förknippats med svält har fått en nytändning med 6-11 procents årlig tillväxt. Förutom småjordbruken, som försörjer de flesta, är mer än hälften av ekonomin i regeringens händer, även banker, telekommunikationer, försäkringsbolag och industrier. Partimedlemskap (över fem miljoner) ger fördelar för dem som vill avancera in i statsekonomin och därmed in i den nya medelklassen.