Oavsett hur klimatmötet i Köpenhamn slutar så blir resultatet ingenting jämfört med de uppblåsta förväntningarna. Men den politiska pressen inför mötet har ändå lett till en upp-rustning i kampen mot klimatförändringarna.

Konferensens sista dag präglades av räddningsaktioner och krisbearbetning. I skrivande stund sitter det minitoppmöte som bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt lyckades samla för att försöka enas om något slags dokument om hur världens länder gemensamt ska möta klimathotet.

Vad de lyckas prestera är ännu oklart.

Oavsett vad det blir riskerar luften att gå ur alla de hundratusentals människor som har uppmanat politikerna att förhandla fram ett ambitiöst och rättvist klimatavtal. Olika listor med namnunderskrifter har lämnats över i stort sett varje dag under konferensen från världens alla hörn. Många därute kommer att bli besvikna.

Det återstår också att se om det finns något driv kvar i den politiska processen. Den stor-vulna scenen att världens ledare flyger in för att underteckna det avtal som ska rädda världen – precis som i en film – gick om intet. Till och med familjefotograferingen ställdes in.

Givetvis skyller alla misslyckandet på varandra. EU skyller på oljeproducerande länder och Kina, som de antyder är rätt nöjda med att slippa ett avtal för närvarande. Utvecklings- länderna skyller på USA. USA skyller på Kina.

Men under resan till Köpenhamn har flera framsteg gjorts. Alla i-länder har levererat utsläppsminskningar som tillsammans innebär 19 procents lägre utsläpp av växthusgaser än 1990. Nej, det är inte vad som krävs för att klara tvågradersmålet, som är gränsen för vad den globala medeltemperaturen får öka om klimatförändringarna ska vara möjliga att hantera.

Men 19 procent är betydligt mer än de minus 5,2 procent som är i-ländernas åtaganden under Kyotoprotokollet.

Att USA finns med på tåget är en stor och uppmärksammad omsvängning, visserligen med bara minus fyra procent räknat från 1990, men nästan det dubbla till 2025 och med ytter- ligare minskning till 2030.

Frågan är förstås om de här buden gäller även om det inte blir något dokument från Köpenhamn som sätter siffrorna på pränt. Men vilken regering backar samtidigt som väljarnas engagemang och medvetande om klimathotet aldrig har varit så stort. Sannolikt kommer dessutom fler och fler vetenskapliga rapporter att visa allvarliga effekter av den globala uppvärmningen. Trycket på fler klimatåtgärder kommer därför snarare att öka än minska.

Även Kina, Indien och andra snabbt växande utvecklingsländer har antagit nationella klimatplaner som leder till minskade utsläpp jämfört med om inga åtgärder hade gjorts. Mexico minus 20 procent, Brasilien minus 36 till 39, Indien minus 24, bland andra.

Det hade knappast skett utan Köpenhamnsmötet som deadline. Nu skjuts den fram i tiden, men läget behöver inte vara alltigenom mörkt.

SvD har inget utgivaransvar för det som skrivs i detta twitterflöde.